Sjungom studentens lyckliga dag...

... var det ingen som kunde texten på nej... istället stod man på Östra Reals trappor och bara väntade på att få sätta på sig studentmössorna som skulle inviga en och visa för allmänheten att man nu officellt är student! Solen sken och det var väldigt varmt, alla var finklädda från topp till tå och påverkade någonstans däremellan. För dagen började som ni kanske har förstått inte på Östra Reals trappor för det flesta utan i Humlegården med champagne, jordgubbar och öl, ett glatt humör och fina vänner som sällskap. Det dracks inte speciellt mycket just då men tillräckligt för att känna av det. Det spilldes som säg bör, den drabbade var dock inte jag utan stackars Lelle. Men en dag som denna fanns det ingen som helst anledning att vara purken!
Vi inledde vårt drickande vid 8.30-tiden och gick mot skolan vid 9.20-tiden för att vara där vid 9.30 och närvara vid hatt-ceremonin. Efter ceremonin begav vi oss tillbaka till Humlegården för att känna våren sippra genom våra vener vilket många av oss kände av ju längre dagen gick...
Det delades ut kindpussar, lite gräsbrottning, några kramar, några raggningsrepliker, mycket alkohol och mycket skratt. Några civilare kom förbi men beslagtog inget från oss i alla fall (det visade sig dock att några andra fick smaka på lagens långa soppåse...).
Vid 15.00-tiden var det avgång Östra Real mot Karlafontänen där det årligen badas för att avsluta firandet av mösspåtagningen. Det blev en galen tillställning där ALLA närvarande blev blöta, nerbrottade, nedstänkta och kalla (vattnet var iskallt verkligen) och där idel glada miner blandat med fulla sinnen kunde spegla sig i solglansen denna UNDERBARA fredag, 27 april.
Dock var det inte alla som var 100 % glada, vissa som INTE ville bli nerslängda i vattnet gjorde motstånd mot naiva, fulla stundenter och humöret blev därav. Tråkigt, men studentmösspåtagning är galet, naivt, spontant och förbannat roligt!
Träffade Karolin mitt i smeten, trevligt. Jag var nog ingen trevlig syn dock, dyblöt, halvnaken och stekig iförd endast mössa, kavaj och blöta byxor.

Senare gick vi ner till Kungsträdgården för att käka glass och jag har nog aldrig mötts av så många tjejers blickar som då. Samtal avbröts för att bevittna mig och flickorna log. Jag med.
Många kollade nog även på våra mössor, kanske längtar de, kanske saknar de tiden. Jag själv lever här och nu, och älskar det!

Mozart, John Lennon och så jag!

Jepp, alla är vi kompositörer av något slag.
Mozart stod för den klassiska musiken, den som så ljuvligt masserade folks öron i 1700-talets Österrike och som fortfarande gör det än idag.
John Lennon stod för både musik, låttexter och politik när han framförde sina verk på 60- och 70-talet. Tänker naturligtvis främst på Imagine som ett av hans mest igenkännliga och älskade verk. En ikon på sin tid.
Moi har egentligen ingen erfarenhet som kompositör men har skrivit några låtar om än väldigt amatörmässiga och inte färdigproducerade.
Det är väl först nu jag börjar komma någon vart med mina idéer.

Denna idé föddes efter en kväll på Debaser i mars och fick till en början arbetsnamnet "Human behaviour" med koppling till hur Stockholm förändrats med tiden.
Men igår och i förrgår bytte jag stil på allt helt och hållet. Hittade passande ackord men fick göra om texten en aning så att det skulle stämma med melodin och låta så melodiskt som möjligt.
Det går bra hittills, låten är inte klar är, nej nej en bra låt tar tid att färdigställa, men ni kan få ett smakprov genom texten som följer. Innehållet kretsar kring hur det är att bli vuxen i en stad som Stockholm. Observera att inledningen påminner mycket om My Chemical Romance "I don't love you" med ackord som C, Cmin5 ( C, E, F, ), Am och Amin5 ( A, C, E, F ). Nåväl, spela det på piano så förstår ni...

Adult world
(primär låttitel)

Take a look around, maybe you'll find what's lost and found
in a town on its way going underground
Traffic lights are changing, people turn and walk away
Snow falls minds are aching, can there be a brighter day?

Remind me of the good times, remind of when I was just a child
of everything and nothing, when life was all about running wild
I'm litting on my cigarette, I haven't slept for days and nights
And now I got my mind set: I am no longer afraid of heights

ref.

'cause I'm living in an adult world
where noone knows my name and I don't know theirs
'cause I'm living in an adult world
I'm screaming help me out of this, but noone hears
I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world

repris vers 1

ref.

And I say
And I know
There's no way turning back
And I pray
That I'll know
Which way, which track to follow through

ref. x 2

'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world

I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world

Det kommer bli lättare att uppskatta texten när melodierna sitter på plats.
Allt tar sin tid, det gick jättebra att jobba med denna låt åtminstone idag.
Vi får se om den kommer spelas in, jag tänker i alla fall optimistiskt om den.

Högljudda, alkoholiserade och 18.

Lördagskvällen var tilltänkt att vara en röjarlördag, det vill säga fullt ös - medvetslös!
Ingredienserna för denna lyckade lördag skulle bestå av en dos alkohol, en nypa fylla och ett par ostadiga ben. Det i sin tur skulle leda till fyllekäk på gamla hederliga McDonalds...

Efter en hel dag med högskoleprov på Värmdö gymnasium så kände fem pojkar från Östra Real att det var dags att krydda detta med en helt vettlös lördag fylld med alkohol, massa skratt och ett sjuhelvetes röj!
Det var tänkt att vi skulle förkröka, dra vidare till stan och sedan följa upp detta med att dansa av alkoholen på något av Stockholms alla dansgolv. Men vi hann bara till det tredje steget; 1. förfest i Näckrosen, 2. fortsättningsförkrök på After, Gamla Stan och slutligen 3. fyllekäk på McDonalds (som vi egentligen ville ha som fjärde steg efter nattklubben). Men kvällen skulle ändå uppfylla de flesta kraven för en lyckad kväll...

Min kväll kom inte igång förrän vid 21-snåret eftersom det tog tid för mig att avsluta en MSN-konversation med en mycket söt tjej från norra Sverige :). Men när jag väl duschat, satt på mig kläder och tagit klivet utanför porten så kändes det som att denna lördag skulle bli en bra sådan.
Satte mig på tunnelbanan ut till Näckrosen vid Solna för att gå på en förfest tillhörande en av Sams barndomskompisar, Ali. En mycket trevlig förfest i en mycket, mycket fint inredd lägenhet, designad till tusen med tavlor, fina inslag av ljussättningar, ett trevligt vardagsrum, luftigt och generellt sett en lägenhet där jag lätt skulle kunna tänka mig att bo.
Det bjöds på god mat och mycket dricka, mest bål som jag först trodde inte innehöll någon alkohol vilket jag hade helt fel i, den innehöll väldigt mycket Vodka, något jag fick erfara någon gång efter den tionde, eller något annat tvåsiffrigt tal, drinken. Tog även en eller två öl och mådde B.R.A.
Mycket skratt och mycket Sans Courage (Morgan, Tobbe, Edwin och Fredrik, trummisen jag inte känner, deras band). Tobbe och Morgan ansågs vara tvillingar vilket de snabbt fick dementera...
Det bjöds även på Tequila-shots... något jag måste lära mig hantera då jag fick upp det mesta av det jag skulle få ner... Så efter några samtal till Johanna som befann sig i stan så begav oss mot Gamla Stan och After för att fortsätta vår alkoholfyllda kväll...

På After flödade inte alkoholen i samma utsträckning men däremot den manliga kärleken alla grabbar emellan. Underbart! Tror jag fick motta en eller två kindpussar från Sam och minst två från Tobbe, utan att det kändes obehagligt. Manlig kärlek behöver inte betyda homosexuell sådan, utan bara vänskaplig.
Denna kväl bjöds det på mycket manlig, vänskaplig kärlek från ett gäng riktigt sköna vänner! Tack!
Vi var på After tills efter 1 någon gång, kanske 2, svårt att hålla räkningen på småtimmarna...
Utanför After bjöd jag och Max på vår egna lilla version av Justin Timberlakes Sexy Back vilket vi även gjorde påväg från tunnelbanan där vi möttes av några damer som upprepade en annan version vi framförde, den av Mason feat. Princess Superstar, Perfect med catchfrasen ”1, 2, 3, 4 let me hear you scream if you want some more, like aaw, push it push it, watch me work it - I’m perfect!”.
Det vart lite väl högljutt på tunnelbanan kanske, men sådant är bara kul i ett annat så instängt, blygsamt och överdrivet ödmjukt Stockholm där fördomar och skitsnack bara hålls inom det egna leden.

Vi drog vidare till Soft Kök & Bar för att slippa betala inträde men när vi stått och fryst i kön utanför så får vi efter ett tag reda på att klubben stängt för att det är för fullt. Besvikelse.
Men jag träffade ändå Johanna och hennes kompis Angelica, vi kramades och snackade, trevligt.
Sedan kom nästa tanke upp, The Vibe på Berzelii! Men Morgan orkade inte, Tobbe likaså, Sam var tvungen att dra och jag och Max orkade inte betala 100 kr för att gå in dit själva. Det fick bli gamla klassikern Viper Room... vilket inte heller pallades eftersom det ändå återstod en halvtimme av öppettiden. Det fick bli fyllekäk på McDonalds. Underbart. Oslagbart. Onyktert. Gott.
Tack Max för idén!

Sedan blev det hemgång medan Max gick för att möta hans tjej, Lisa. Det blev en ostabil hemgång där jag gång på gång var nära på att somna, både på tunnelbanan och på bussen. Men hem kom jag.
I säng kom jag, vid 4-tiden för att vakna upp 12 timmar senare...