söndag 16 september 2007

Believe in life, believe in yourself.

This Romeo is bleeding, but you can't see his blood.
It's nothing but some feelings, that this old dog, kicked up.
Now I can't sing a love song, like the way it's meant to be.
Well, I guess I'm not that good anymore, but baby, that's just me.

Ja, gosse. Nog har det varit ett par tunga veckor nu.
Känslorna går upp och ner, ner och upp, som Medelhavsvågor en blåsig juli-dag.
Hade velat skriva för flera veckor sedan, när det fortfarande var sol ute, när Bajen hade slagit Malmö och jag fått min första och antagligen sista tillsägelse av guljackorna på Söderstadion.
Men så mycket har passerat revy sedan dess.
Hela juli gick åt till att jobba och tjäna ihop åtminstone 8000 svenska riksdaler, inte dåligt, men inte överflödigt heller. Men nog har jag haft roligt med dessa pengar även om hälften har gått åt på skolböcker och skulder. Skolböcker ja! Jag har börjat psykologi och idrottspsykologi på Stockholms Universitet. Livet har tagit en vändning även om jag fortfarande är barnet i sinnet.
Kanske därför det går så trögt så här i inledningen. Har inte blivit mycket till plugg, snarare något helt annat...

Fest, fest och åter fest. Fyllorna har gått omlott på varann. Saga, 18... Campus by night... Afterkvällen... Club Toxic... det har varit en helt godkänd festsommar trots allt.
Nu senast måste jag hylla Hirschenkellers lokaler, helt fantastiska!
Shaky shaky och god stämning, sånt gillar vi!
Fotbollen då? Tja, två derbyn har gått förlorade, men Gefle besegrades igår med 4-3 så vi har liiiite häng på toppen trots allt. Men prio 1 vad det gäller Hammarby är ju naturligtvis UEFA-cupmatchen mot Braga på torsdag klockan 20 (20/9)!

Men som jag nämnde precis i början av inlägget, gosse, det har varit ett par tunga veckor.
Emotionellt alltså. Minnen sätter sig som sommarplågor. Nu har det gått över två månader sedan det tog slut. Tro inte att jag inte kan sluta tänka på henne för det? Men det har lagt sig, tills vidare. Varför är vissa tjejer så blyga, eller snarare oklara på vad de egentligen vill?
Och varför i hela fridens namn lyckas man hitta en sådan perfekt tjej uppe i Umeå av alla ställen? Ska man vara kompis med halva Sverige innan man hittar den rätte, kanske i grannens dotter? Jag vet inte varför jag ens ger mig in i Internetvärlden. Krogen borde ju vara det ultimata stället att ragga på? Jomenvisst... krogen har sedan Victoria fört med sig två strul... ett strul blev lite mer än ett strul och slutade i bortamatch, men den bortamatchen glömmer vi.
Ett annat skedde i ren desperation. Det glömmer vi också. Det tredje var inte ett krogstrul men dock det bästa eller snarare häftigaste jag varit med om. Tiden stannade. Men var jag kär? Jag vet inte ens vad det ordet innebär. Någon måste tala om det för mig innan jag sumpar samma chans som jag hade just då.

Jag har som sagt börjat psykologilinjen. Vilket förvisso är väldigt intressant. Men jag har nog deppat mer än jag pluggat. Om jag ändå kunde sluta tänka så jävla mycket. Vilket jag självklart gör ändå. Undrar om jag dricker för att dränka sorgerna eller för att jag tycker om att dricka?
Än tror jag på kärleken. Jag vet bara att kärlek är ett spel där jag inte ens är med på brädet.

Just det! Jag har börjat på handboll igen! Den nya adressen är Sannadals SK...

Till råga på allt så regnar det just nu...