onsdag 29 oktober 2008

Till minne av John Hron.

http://blogg.aftonbladet.se/1400/perma/82122

LÄS LÄS LÄS!!!

Edition 2.0

29/10.

Hey hey!

Gossip boy here, your one and only source into the scandalous life of a lowerclass brat on the south side.

Från början skulle det komma 22 personer. Det kom 45 mer eller mindre.
Från början var det tänkt att det skulle vara middag med grabbarna och sedan en lättare förfest med utgång. Det blev förvisso middag med grabbarna men en hejdundrande brakfest som slutade i... tja, jag kom inte mycket längre än till Gullmarsplan...
Men så fyller man ju bara 20 en gång! Alla var där! Både bjudna och objudna!
Självklart var det mycket trevligt att återse gamla handbollskompisar, Citymail-kollegor, körpolare osv., men framför allt var det trevligt med så många vackra damer närvarande.
Sällan har väl så många vackra damer vistats i Chateau Ekeberg på en och samma gång (kan inte minnas om det var så många damer närvarande när jag fyllde 18... eller vill nog snarare inte minnas...) vilket självklart var mycket, mycket uppskattat.
Och nog drogs charmfaktorn igång efter en och annan stänkare (kanske en för mycket?) med viss framgång. Började känna mig som Chuck Bass där ett tag, bara att Chateau Ekeberg inte direkt ligger beläget på Upper East eller för den delen innefattar miljonärer. But hey?
I still managed to throw a great party, didn't I?
Förhoppningsvis för mina uppoffringar till charmandet av "The beautiful one" med sig lite flyt på vägen...

För er som fortfarande inte vet, så läser jag till engelskalärare på Stockholms Universitet.
En mycket givande linje som håller min motivation förvånansvärt högt uppe trots stress och sena inlämningar den senaste tiden. Jag skyller på min dåliga ovana att vara disciplinerad...
Nej men seriöst talat, I like what I am doing, a lot! Jag vill det här, verkligen, och jag har fem år kvar att bevisa för folk att jag verkligen vill det här. Just därför borde jag satsa ännu mer, och inte fastna i stressen som förra terminen. Och som jag dumt nog nästan fastnat i, i år också.
Jag har ett nytt jobb, som besökbokare igen, fast den här gången som konsult åt olika företag.
Det funkar absolut, men jag är (ironiskt nog) alldeles för stressad för att jobba kvar.
Skolan har prio 1. Inte jobb. Inte tjejer heller för den delen. Som bekant tog äventyret med E slut snabbare än du kan säga "apa" baklänges... P.g.a. mig. Och "äventyret" med P hann ju inte ens börja innan det slutade vara ett äventyr. Vad är jag nu? Någon slags utköpare/vän? Jesus...
20 ja. Finns fördelar. Finns nackdelar. Fördelar: Systemet, myndig i Japan och säkert massa annat. Nackdelar: Systemet... Jag har fastnat i "Du är ju vår vän, oss kan du sätta i första ledet"-cirkel där jag förväntas göra alla nöjda på ett eller annat sätt. Genom alkohol.
Vilket har fått mig att tänka till. Visst. Jag gör det gärna. Men om jag åker fast? Then what?
Jag finner mig själv dricka öl och filosofera, när jag helt plötsligt drabbas. Det är höst. På riktigt.
Jag känner det inombords och i alla tankar. Får inte torska nu. Utomlands nästa år.

Imorgon ska jag träffa G. Också väldigt spontant. Hon sms:ade mig fem minuter efter att vi sagt hejdå. Hon hade inte mitt nr, hon fick det.
Ska jag falla i nästa vallgrav, eller ska jag gå över bron?
The same pattern is being repeated over and over.
Am I enjoying it? Or am I just being overdramatic?
Help me someone!

Till sist: 3 timmar, 3 minuter, 29 sekunder.
Så länge pratade jag och J i telefon häromnatten. Det gav mig tre timmars sömn, men oändlighet av tacksamhet. Och glädje inombords.
Jag tycker verkligen om den tjejen. Bara jag fick visa det någon gång...

Tune of the day: Everywhere but here - Nick Lachey

(bilder från 20-årsfesten finns på http://morethanafeelin.bilddagboken.se/ (17/10)