Verkligheten.

090402

Ett under att jag ens kommer ihåg vad det är för datum. Faktiskt.
Känns som jag gått och tänkt på nåt helt annat än vad rubriken säger.
Vad fan håller jag egentligen på med?!
Hade ställt in mig på fem år av studier på Stockholms universitet.
För att komma nånstans här i världen.
Meningen är väl att man ska ligga i då och bevisa att man faktiskt kan?
Jag har inte ens försökt.
Jag vet inte vad jag tänkte när jag sa att fem år går som en dans.
Att New York låg framför mina fötter bara jag sålde mitt manus.
Come on man! Har insett att det inte är så enkelt som jag en gång hoppats.
Grattis, säger ni säkert, att man kan vara så snabb att inse det nu mitt i finanskris och grejer.
Vem har jag försökt lura egentligen? Mig själv, eller andra?
Jag är ingen universitetsstudent. I alla fall inte nu.
Men har jag tid att vänta? Verkligen inte!
Jag lever här, jag lever nu, min framtid ligger som bäddad framför mina fötter.
Ändå gör jag ingenting åt det. Men försöker jag ens?
Låter som jag är schizofren, men det är jag verkligen inte.
Jag har bara insett. Livet är ingen dans på rosor.
Ingen pluggar åt mig. Jag måste plugga för mig själv.
Det här är inte Upper East! Och flickan i mina drömmar har aldrig funnits.

Januari, februari och mars. Skitmånader rent utsagt!
Mitt ego var tydligen större än mitt tålamod. Hon finns inte i mitt liv längre.

Att inse. Att förstå att det man håller på med inte leder nån vart.
Får en att tänka till. Vad är det man håller på med?
Egentligen?
Jag har två månader kvar att repa mig.
X antal essäer.
Två tentor.

Två månader kvar att bevisa att jag faktiskt kan.
Bara jag ger mig fan på det.
Och jag ska lyckas!

Till sist: Det här blir mitt absolut sista inlägg. Och jag har lovat att dedikera en bit av inlägget till en väldigt god vän. Men det vore egoistiskt att utesluta andra människor som betyder minst lika mycket. B, jag försvinner ingenstans. Som du hör behöver jag tid att hitta mig själv.
Då hjälper inga bloggar med negativa påhopp, från mig själv, till mig själv, nånting.
Kanske sen, men inte nu, kommer jag också förstå att allt dåligt för med sig nåt gott.
Men tack för att du bryr dig, det betyder mer än du anar.
E, eller Emelie, tack för att Du finns! Vi kämpar tills slutsignalen!
Det är det värt. Ditt sällskap och Din omtanke är värd mer än ett A på en tenta.
Till alla grabbar: KORPEN!!!

Till alla Er som läser denna blogg: Tack för att ni tar er tid att läsa detta.
Det betyder också väldigt mycket! Kommentera gärna. Behöver det med.

Så tills nåt väldigt intressant inträffar, adios amigos!
Dyker förmodligen upp nån annanstans, nån annan gång!

Låt: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det - Markus Krunegård

Hej då blogg.

Lägger ner bloggen.
Vet inte om folk kommer reagera nu eller inte, eftersom jag inte vet om det är nån som överhuvudtaget läser detta...

Lite updates: Things are fucked up. End of story.
Nåja, snart är det april och snart börjar Korpen.
Hoppas tillvaron får en vändning nu.

Jag är inte depp. Bara sjukt... jag vet inte... uttråkad?

XOXO, for the last time.

Jaded.

February 12th.

"Lonely boy" has come to a conclusion. It's time for a reality check.
There's a reason he's chosen five years of hardcore studies.
There is a reason he's chosen thick books over thick piles of mails.
"Lonely boy" won't lay down his guard. Ever.
The dream is still alive. He's doing it. This fall. Nothing will be the same. Different environments. Different people. With the same mind.
The road is long and not at all straight.
No, in fact it's full of bumps and fences.
But "Lonely boy" knows the deal. He is doing it!
Even if it might cost him more than he can afford...

G, "Lonely boy" ' s sidekick this semester has not been seen in school for a while now. Can she be the reason for "Lonely boy" getting up on his feet? Devoting him into studying? Perhaps. But only perhaps. He needs to think on his own. Otherwise there will be no "Lonely boy" on the other side of the Atlantic ocean this fall. It's up to him. And no one else.

Why so serious? About everything. Isn't life suppose to be fun?
Carpe Diem and all that?
Of course! And it is! "Lonely boy" just need to reconsider.
His lifestyle, or his future...
His lifestyle tend to bring out the Charlie Harper in him.
As seen on Theodora.
There's something about the other sex.
"Physical attraction" and all that.
The combination of alcoholic beverages and attractive ladies surrounding him is turning him into Upper East Side's very own Chuck Bass.
But only due to the fact that they have the same mind.
Or at least the same urges and needs.
But what is reality and what is fiction?
It's time to realize the differences before it's too late.
Damages have been done.
Avoiding another is the next matter.
At least if you ask "Lonely boy" himself...
Life is like a dice. The best thing you can get is... or is it?
"Lonely boy" knows that the dice isn't the answer.
It's time to put mind into action.
Otherwise "Lonely boy" will end up as a male version of "Alice in Wonderland".
Only this time, "Wonderland" will be "Blunderland".

Until then, you know you love me.

XOXO, Gossip Boy.

Ending notes: Valentine's, "Schmalentine's". Future vs love. Decisions, regrets. Valentine's, "Schmalentine's". Who gives a rats ass about it?

Tune of the day: New York I love you, but you're bringing me down - LCD Soundsystem

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp.

January 30th.

Hi everybody!

So we're back in business again, after a long time absence.
There are so many thoughts parading in "Lonely boy" s head at the moment, wanting to exploit themselves on display, but it seems hard enough dealing with them as it is.
At the same time certain things have changed in his life since walking in Seventh heaven with J away from reality, entering a new and exciting world of opportunities and hopes.

J is not sure of herself. "Lonely boy" wonders if she knows what everything means. To him.
To them. In the long run.
To be realistic, there hasn't been a "them", ever. But at the same time, it could've been something... something great... She is the type of girl one could show off to ones parents and be proud of having her as part of ones life. She is that type of girl. And it's hard Not to think of her.

Ok, no one has printed "The End" on "Lonely boy" s forehead, but a whole week without even consider calling her must have had some kind of affection to "Lonely boy".
And in fact, it has. Positively.
Somehow they belong to eachother, maybe just in "Lonely boy" s world, but there is something special about J that he can't let go off his mind... Somehow she shows herself as an illusion of something that could've been or something that still can be... He misses her. A lot.
It's just that... last date ended in melancholy shortly after "Lonely boy" had revealed his true feelings for J. That made him realize. "Take it easy". Which is why... J... "Lonely boy" s letting you breath. For a while. Until each of you are able of talking about eachother's true feelings.

In the meantime, "Lonely boy" lost his morality. Or has he?
S has entered. Is she here to stay?

Until then, XOXO, Gossip Boy!

Tune of the day: Street lights - Kanye West

Step back to reality, oh there goes gravity!

January 1th, '09.

Varför varför varför ska man dricka så mycket?!
Nu var det i och för sig Nyårsafton 2008, så okej då. Seasons greetings y'all!
Men priset för att fira in det nya året kanske kunde varit glamorösare än morgonens bakfylla!
Gick upp, för att sedan sjunka tillbaka till sängen och sova lite till. Det gick bara inte.
Men kul var det! Nyårsafton 2008. Var ute hos Henke i Haninge där det förades och spelades Chicago. Haha Conny! Mysiga lår! Haha! Spenderade 349 svenska riksdaler för att få unna mig äkta champagne. Varför undrar ni säkert? Tja, så här dagen efter undrar jag samma sak...
Det vart en Veuve Cliquet, smakade faktiskt väldigt gott, och full... tja det blev jag!
På festen fanns även en flicka, bland alla män... bara män faktiskt... som till en början verkade oskyldig och söt. Skulle inte kunna göra en fluga förnär. Ack så fel jag hade...
Fyfan vilken vildkatta! Slogs som jag vet inte... Muhammed Ali i sina glansdagar?! Crazy...
Rolig tjej dock, Marie. Har inte kollat armarna efter blåmärken än men men... 14?! Shit...

Entouraget drog vidare till Medborgarplatsen där det vankades ytterligare en fest och tolvslaget.
Påväg dit skrålade vi på en gammal klassiker, "Don't look back in anger", med Oasis.
Det kanske får sammanfatta kvällen. Don't look back in anger. Tolvslaget var trevligt.
Mycket folk, fina flickor, fina fyrverkerier. Massa kramar och lyckönskningar.
Hann med några fyllesamtal där det önskades "Gott nytt år" och hann även skråla det vackert för både mor min och J. Haha, ledsen om jag spräckte dina öron igår J, måste skrålat väldigt högt... Hur som, det var trevligt att få önska Dig Gott nytt år trots att vi skulle undvika varandra under Nyår. Mest p.g.a. att du inte skulle få se min alkoholiserade sida. Den som tog över.
Av någon konstig anledning hamnade jag i handgemäng med T. Det slutade med att han gick.
När vi så småningom kom till Gullmarsplan så var jag sekunder från att ta bussen hem med Henke när Mange ringer och säger att vi borde hänga med till Älvsjö istället. Så fick det bli.
Bara det att jag vart sjukt otålig. Ringde P bl.a. och frågade om vi kunde joina deras fest. Nope.
Så efter att ha sparkat Mange, nej inte så allvarligt som ni tror, och vi hamnat i ett litet tjafs, så stod jag ensam kvar och vände hem. Det blev ett sista fyllesamtal till J, som jag så klart förstod hellre ville vara social med sina kompisar än lyssna på fylleprat. Men söt du är som svarar ändå. Jag vill bara be om ursäkt för mitt allmänt dräggiga beteende igår.
I övrigt så vill jag önska folk ett framgångsrikt 2009.
Förhoppningsvis är man en klokare människa vid årets slut. Eller? Troligtvis blir svaret ja.

Tune of the day: Don't look back in anger - Oasis.

Appetizers before Christmas.

18/12.

Hösterminens sista dag är till enda. Det efter en jäääävligt jobbig tenta. Puh! Trodde inte att en vokabulärtenta kunde vara så jobbig. Men det var den! När t.o.m. en native American tycker att det är svårt, det ÄR det svårt! Anyways, skönt att den är över! Inga fler tentor i år!!!
Fick E på min restuppsats också, riktigt skönt! Och B på book review: en! Det går förvånansvärt bra i skolan i år! Jag får saker gjorda, tentor godkända. Klar förbättring från förra året! :)
Får jag bara godkänt på grammatiktentan (16/12) och vokabulärtentan som var idag, då kan jag verkligen njuta av jullovet utan att behöva tänka på omtentor :).
Lite statistik på hur min termin som engelskalärarstudent sett ut:

Godkänt på Akademisk vokabulär-tentan
C på min språkliga analys-uppsats
C i Språklig analys
E på Lingvistik-tentan
E på min litteratur-uppsats (1)
D på min litteratur-uppsats (2)

Och nu går jag alltså och väntar på två tentaresultat och det slutgiltiga betyget i litteratur :).

I övrigt så är livet som 20-åring alldeles utmärkt. Har varit nere i Lund och överraskat Sam till hans och många andras stora glädje. Det var röj bortom gränserna, så att säga. Dyngfylla hej!
Har blivit många dyngfyllor under hösten. En gång däckade jag på tunnelbanan och hamnade i Hagsätra. En annan gång slutade kvällen i en spya på Dovas toalett, inte mysigt!
Men för det mesta har det börjat och slutat i goda vänners lag, och det har räddat min höst!

Var igår på Stockholms Gosskörs julkonsert, för första gången som publik.
Jag måste säga att det lät jättebra, men att jag fortfarande inte vant mig vid att kören är under nykonstruktion. Men det är väl någonting jag får vänja mig vid, tror jag.
Det var hursomhelst trevligt att träffa alla gamla kompisar igen, ta upp kontakten och så.
Förhoppningsvis träffas vi flera gånger och återupplivar Italien-minnen etc. Mysigt värre!

Har träffat J två gånger nu. Den första gången kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Den 22 november 2008 kl. 15.43. Södermalmstorg, Slussen. Fjantigt att lägga det på minnet, men om man förstår hur jag resonerar, då förstår man att stunden var ett minne för livet.
Vi gick runt hela Stockholm, hamnade i Gamla Stan, pratade och pratade och pratade...
Den 13 december 2008, Lucia, så träffades vi igen, och pratade och pratade och pratade...
När jag går med J på stan är det som att kliva in i en fantasivärld, typ kliva in på Upper East och vara Dan Humphrey som går där, hand i hand, med sin Serena.
Fast det är ingen fantasi, som jag så många gånger trott. Det är en verklighet, som känns ny och inspirerande för mig. Det är en verklighet, jag aldrig vill vakna upp ur.
J ger mig livsglädje, energi, styrka, välbehag, och sedan är hon magiskt vacker. Både inuti och utanpå. Hon är allt och lite till. Och för varje samtal som går, så känns det bara bättre och bättre.
Every moment spent with you is a moment I treasure.

Till sist: Jullovet nalkas, likaså Julafton och Nyår. Känns som det kommer bli en bra jul. Skönt att äntligen få slappna av efter en händelserik höst med nya bekantskaper, ny skolmiljö etc.
Ringde papi min också. Ska vara hos honom från Juldagen och framåt. Äntligen papi!

Tune of the day: Fläcken - Afasi & Filthy

In some kind of a dream.

10/11.

Hon är så underbar. På alla sätt och vis. Hon har en röst som en ängel. Hon är en ängel.
Hon är den absolut vackraste människan som någonsin fängslat mina ögon.
Hon kommer förbli den absolut vackraste människan som någonsin fängslat mina ögon.
Hon är den enda flicka i hela världen som får en numera 20-årig man att känna sig som 12 igen.
Hon får mig ständigt på bättre humör. Hon kan vända en för jävlig dag till att bli helt fantastisk.
Hon är allt och lite till. Hon är allt det där en tjej ska vara. Hon är allt som inte går att vara.
Hon är en dröm och lite till. Hon kan omöjligt vara mänsklig. Men det är hon.
Hon är den absolut finaste människa jag känner till. Hennes tillit. Hennes varma mjuka röst. Hennes omtanke. Hon är så nära men så långt bort. Och jag saknar henne varje dag. Varje dag.

Tune of the day: Trouble - Coldplay