Snart är det lördag igen...

Egentligen började allting under fredagens sena timmar.
En dålig hemmafest i en trång etta vid Globen med alldeles för mycket folk kan inte sluta på något annat sätt än dålig, i någon form.

and things began.

Danne mådde inte så värst bra så jag tog med honom ut, satte mig i trappen och tog hand om honom tillsammans med Contreras, Victor, Martin och senare även Morgan som kom ut och berättade att Grim hamnat i trubbel. Medan Danne går uppåt i trappen för att hämta luft så kommer Grim, William och Trotte ut och springer ner för trappen och säger att saker å ting är lugna (vilket dem naturligtvis inte är). Vi kutar också ner när vi ser vilka som ligger bakom tumultet för att inte hamna i ytterligare konfrontationer så att säga.

a fighter fights, or?

Vi går i rask takt förbi Globen och mot dess T-banestation halvt nyktra några av oss medan vissa (Danne bland annat) knappt kunde stå på egna ben, eller benen klarade av koordinationen men inte huvudet. Vi ser att de två (en turk och en mörkhyad) förföljer oss snett bakom sett från vårt håll och vi går snabbare och snabbare. Väl framme vid Globen så kommer de ikapp oss och tar i Grim och börjar ordkonfrontera igen. Det blir alltmer intensivt och många försöker gå emellan. Däribland Wille, Morgan, Danne och jag medan de övriga inte tog några risker utan bara försökte lugna ner de inblandade. Det blir mer och mer tjafs och knuffar delas ut innan det är dags för det stora slagsmålet. Jag försöker bara lugna ner den ena av dem (turken) och säger typ "Tagga ner, han vill er inget illa" varpå turken säger "Vadå tagga ner? Vem är det som ska tagga ner egentligen?" och han knuffar mig hårt in mot dörrarna till T-banestationen.
Jag knuffar tillbaka medan jag backar in mot stationen. Folk försöker lugna ner oss men han blir bara argare och argare och säger något i stil med "Vill du dö eller?" och jag är så adrenalinfylld så jag brister ut i ett "Kom då!" och han tar tag i mig och slungar in mig i spärrarna utan att jag får större skador, men han lyckas ändå mata ett slag mot nacken/huvudet en gång trots att han vevade på ett par gånger. Jag känner hur jag förflyttas från den position jag befann mig i ner han fick ner mig på marken och att någon drar upp mig på benen igen. Morgan hade tydligen fått tag i turkens arm och försökt dra bort honom därifrån medan Danne tagit med mig över spärrarna och ner mot perrongen medan Martin fått en flygtur in i spärrarna med bakhuvudet före varpå han fick en bula och ett litet jack i nacken dagen därpå.

Väl nere på stationen går jag och Danne bara så långt vi kan för att undvika de två idioterna.
Ska också poängteras att mycket alkohol cirkulerade i de inblandades blod vilket är en av orsakerna till beteendet hos vissa. Som sagt så går vi så långt vi kan och de följer efter.
Den mörkhyade försöker prata med oss men vi lyssnar inte. Till slut får han tag i mig och säger något i stil med "Jag försöker snacka med dig. Varför tjafsar du mot min kompis för?" och jag svarar att jag bara ville hjälpa min kompis, Grim, och lugna ner dem. Men de vägrar lyssna och alla hjälptes åt att splittra dem ifrån oss varpå jag och Danne går uppför trapporna och ut igen då Trotte kommer uppspringades och säger att Martin får ta emot smällar av de två.
Danne kutar då ner medan jag och Grim försvinner bort mot Skärmarbrink.
Där delar sig historien men jag fick reda på att Danne gick och snackade med spärrvakterna om att saker och ting kunde hända ikväll och att de skulle vara beredda på att ringa polisen.

storm före lugnet.

Väl i Skärmarbrink kom Roberth och mötte mig och Grim där han lämnade tillbaka min mobil som jag var tvungen att låna ut till Trotte ifall något skulle hända.
Men det vi var mest oroliga för var vart Danne tog vägen. Han kunde inte nås på mobilen eftersom han lämnat den hemma och ingen av våra kompisar var med honom.
Det visade sig att han gått till Gullmarsplan efter att ha försökt förklara för bråkstakarna att han själv varit i samma sits och att ingen ville någon något illa. Men det gick inte.
Han tog då tåget tillbaka mot Söderort efter 30 minuters väntan och mötte upp oss i Skärmarbrink. Oroliga som få och lyckliga som fan ser vi honom på det tåget som ska ta åtminstone mig och Danne hem. Vi säger hejdå till Roberth och Grim. Danne mådde inte alls bra och tömde magen vid Skogskyrkogården där vi snackade av oss och fick vänta ytterligare 25 minuter på nästa tåg. Efter en lång promenad från Hökarängen så var vi äntligen hemma.

Denna kväll bevisade att lojalitet går framför allt. Oavsett om det är våld inkluderat.
Vänner går före intelligens även om det kan skada en själv att gå emellan. Tveka inte.