Så var sagan slut...
En månad höll det... "vi"... passionen vi hade... stunderna vi avverkade... samtalen vi hade... allt det där... som ett trolleritrick, först finns det där, sedan "POFF" så är det borta. Det. Vi.
Du gav mig de mest minnesvärda dagarna i mitt liv. Igår blev den sista. För alltid.
I alla fall vad det gäller "oss". Vänner går ann, fine, men att se dig i ögonen och tro på det du säger kommer bli en annan femma. En svårtköpt och kall femma...
Jag har tänkt mycket idag... på "oss"... på "det".
Jag har tänkt på låtar som påminner om det här...
Skulle vilja citera två låtar speciellt: Nothing compares to you - Stereophonics (cover)...
Tell me baby, where did i go wrong?
Om du kunde svara mig det... förutom SMS: et... så skulle jag förstå mer.
Att det är ditt fel (vilket du sade själv), är nästan självklart. Men jag vill inte skylta med det som en dålig grej. Jag bara undrar; Vem ÄR jag för DIG?
Bed of roses - Bon Jovi...
Sitting here wasted and wounded (igår kväll 070706)...
Trying hard to capture the moment this morning I don't know...
And some blonde gave me nightmares I think that she's still in my bed...
Det finns mer därtill men det skulle bli så osammanhängande om jag fortsatte.
Det blir inte bättre heller...
Att jag litade på dig, ägnade tid åt att sakna dig, skriva dumma SMS, drömde om dig och tänkte på dig... i onödan? Nej inte i onödan, men allt det där är borta nu. Helt plötsligt. Borta. For good.
Igår skrev jag som en notis till grejer som hänt under sommaren: I'm not sure it's gonna be you and me anymore... jag skulle vilja ändra det citatet och avsluta dagens blogg med följande...
Now I'm sure it isn't going to be, you and me, anymore.
lördag 7 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar