
Kalla mig vad ni vill men listan på nuvarande sysselsättning blir inte snyggare än såhär.
Ett hundbett i februari fick eko över hela Östermalm. En tidning intresserar sig. Plötsligt flankerar man i svart och orange mundering med en bunt post i famnen och talar ut.
"Ilsken schäfer högg Kai i låret". Nyheten har blivit förstasidestoff. Uppslaget var en hel sida stort. "Kai Ekeberg" nämndes X antal gånger, närmare bestämt tio gånger! Igenkänd på Östermalm? Nja. Hittills har det varit blygsamt med autografsigneringar. Noll till antalet to be honest.
Något som däremot skulle kunnat skapa hysteri, inte bara på Östermalm, men även i resten av landet Lagom var min insats i TV 4: s kommande storsatsning, Körslaget.
Ett mail. En audition. Smidigt volkaliserande förbi en "körexpert". Skönsång inför Markoolio och en intresserad skara söndagsshoppare utanför ICA i Sickla Köpkvarter. Hur det gick?
Svaret får ni den 29 mars i TV 4. Har dock aldrig varit så nervös både innan, under och efter en audition ska meddelas. Då har jag ändå sökt till Idol två gånger...
Wannabe-väktare, eller publikvärd, inom Hammarby fotboll medför en hel del ansvar.
Komma i tid t.ex. Något jag är känd för att inte göra. Så även på genrepet mot TPS Åbo!
En halvtimme sen, utan någon som helst aning om vad jag skulle göra. Men jag slussas snabbt in på arenan med en baguette i ena handen och en Ramlösa i andra. Snabba direktiv om vad som gäller och en låååång väntan på matchstart. Och det är K A L L T!!! Som fan!!! Var är våren?!
Bajen förlorar med 2-1 och det är för jävla kallt!!! Men trots förlust, dåligt spel och väder så var det ändå ganska kul. Man fick se alla spelare från nära håll och t.o.m. höra små rop från spelarna. Minst sagt häftigt. Att det sedan satt fina chicks på läktaren skadade inte...
Handbollskarriären har fått sig ett abrupt avbrott. Långa arbetsdagar på Citymail, ständigt drogande på Gossip Girl och sjukdom har gjort att träningen låtit sig rinna ut i sanden i cirka fyra veckors tid. Tråkigt. Det var ju trots allt den roligaste klubben jag spelat i. Trots alla torskar...
Trots den senaste tidens hype i tidningar och snart i TV så lär jag fortfarande vara samma gamla Kai. Utan tvivel. Jag menar. Det är inte så att jag sparkat bollen på en 18-åring så att han fritt fick sparka in bollen i öppet mål... Det är inte så att jag representerar den klubb jag själv vill spela i och har hållt på sedan liten... Sånt gör man ju inte... Jo, om man heter Rami Shaaban...
Dagens låt: Jag är en vampyr - Markus Krunegård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar