Once upon a time in Stadshagen.

24/4.

30-talstema. Kostymprydda ungkarlar. Tidsenliga frisyrer. Vackra damer. Vackra men tämligen onyktra. Rytmen går genom venerna ut i tåspetsarna. Från scratch till mål. Jag hade dock andra mål i sikte än den traditionella 01.30-fyllan med tillhörande dessert på närmaste WC. För framför mig hade jag E. En fager ung dam som föll offer för mina lama försök till ögonkontakt under Östra-åren. Förutom henne en välformad rödtott som trots ivriga "lockdanser" inte gav någon respons what so ever. Möjligtvis skymtade jag ett ansträngt leende någonstans i folkvimmlet. Möjligtvis. Den tredje och sista damen som var fager nog att satsa på var en nätt liten blondin med röd topp/klänning. Men hon såg mest frånvarande ut ständigt uppvaktad av någon pajas med hatt. Allt som allt verkade det som att jag fick nöja mig med att bara ha kul och shaka ass. Tills stället helt oannonserat valde att dra för rullgardinen redan klockan 2. Garderoben. Hon kommer. Ögonkontakt. Hon kommer närmare. Ännu mera ögonkontakt. Hon ler. Vi pratar. Världen utanför finns inte. Tillfälligt avbrott. En kyss.
Platsbyte. Från garderoben till soffan. Nummerbyte. Några fler kyssar. Hon är mjuk.
Blyg. Ung. 18. Evigt sms: ande. Överrenskommelse. Lördag. Hon och jag.
Något att se fram emot? Något att hoppas på? Vi får väl se...

Till sist: Studentskiva numero dos avklarad. Måste säga att DJ: arna håller låg klass i år! Mycket lägre än förra året. Kanske beror på att man var mer taggad när man själv skulle ta studenten...

Dagens låt: Hearts burst into fire - Bullet for My Valentine