Julafton
Julafton 2007 var helt underbar, bättre än förväntat faktiskt!
Vaknade dock väldigt trött och inte det minsta taggad, speciellt som man skulle gå med kusinerna till kyrkan vid 11, och jag vaknade vid 10.30.
Blev alltså ingen frukost utan marsch iväg till Söderledskyrkan där det sjöngs och hölls julpredikan. Egentligen ingenting för mig men det är ju bara jul en gång om året.
Senare bar det av hem till Börje och Susanne i Enskede där hela släkten och alla vänner så småningom skulle sluta upp. Men både min och alla andras hungriga magar fick vänta tills Kalle började vid 15 innan det serverades mat. I tur och ordning följde mat, Kalle, mer mat och däremellan lite spelnostalgi i och med att vi alla (jag, Putte, Stoffe och så småningom Johannes tjej Maria och Råberga-Anna, Puttes släkt) satt nere i Puttes rum och lirade Mario Kart på Nintendo 64. Härligt. Ja, det var som två världar, över- och nedervåningen.
På övervåningen firades traditionsenlig jul med julbord, stämningsfull musik, Kalle Anka, dans kring gran, djupa diskussioner och inte minst paketöppning med tillhörande jultomte (i år med Rickard Öjhagen i huvudrollen). Medan ungdomarna ägnade sig åt Mario Kart, handboll med en garderob som mål, Youtube och en musikorgie med musik från The Knife, Mando Diao, The Hives till mer stämningsfull julmusik som Headed for disaster (kusin Dennis band) och mer skränig musik än så. Men den absoluta höjdpunkten, som de flesta barn i alla åldrar och även vuxna nog håller med mig om, var ändå paketöppningen.
Och utan att vilja låta byråkratisk eller agera viktigpetter så spenderades det mycket på julklappar Sverige runt i år, mycket p.g.a. högkonjukturen, det märktes, minst sagt.
Det blev mååååånga klappar och en lååååång väntan tills man äntligen fick öppna alla!
I år var som sagt Rickard jultomte vilket var helt perfekt!
"Gooooooooood JUL" är redan klassiskt i vår släkt, det var så hysteriskt roligt att alla garvade från det ögonblicket som vår kära tomte stånkade sig fram till en fåtölj i vardagsrummet tills det att han reste på sig och gick samtidigt som han åter önskade en "Gooooooood JUL".
Det finns dokumenterat på film för er som är intresserade och någon bild är väl utlagd på Facebook. Sedan flöt kvällen på med mycket skratt, mycket klappar och mycket god mat i goda vänners lag. Framåt natten blev många vääääldigt trötta vilket märktes på en del.
Men ändå hade vi energi att fullfölja den årligen återkommande traditionen: nylonstrumpa + kamera = oförglömliga bilder från julafton. Bilder finns. Väldigt internt men ni kommer garva!
Over all, en mycket fin julafton 2007! Jag fick strumpor, en bok, pengar, en musmatta med mig och mor som motiv, choklad, en till bok, en biocheck m.m. Glad. Gooooooooood JUL!
Juldagen
Dagen startade med att mor är fruktansvärt sjuk vilket inte alls var kul.
Med tanke på att vi skulle åka och hälsa på hos Barbro och Catharina vid ett-tiden borta i Södertälje så kom sjukdomen ytterst olägligt, jag kände mig knappast sugen på att åka dit.
Men tur var väl det. Att jag ändå gjorde det delvis. Hade en lugn och mysig stund med klappar och god mat. Kinda' cozy and relaxing. Senare på kvällen, när jag trodde dagen var slut och medans jag satt och laddade ner låtar, så hände något märkligt.
En till synes helt normal MSN-konversation med en gammal Sköndalsklasskamrat slutade i att hon några timmar senare skulle befinna sig i min säng, sovandes brevid mig.
Och mitt i smeten av återseende, gamla minnen och tung housemusik som stannade kvar i öronen över natten, så serverades kyssar som på silverfat även fast båda egentligen låg och sov. Det var så stilla. Hon var så stilla. Allt var så stilla. Det enda som rörde sig var våra läppar och ljudet av två läppar som möter varandra.
Nu var vi alltså inne på Annandag Jul och dagen började på detta mycket märkliga sätt som jag var helt oförberedd på. Fast jag gillade det. Mycket. Men sov jag eller var det verklighet?
Det måste vart en julvälsignelse som sänt från ovan. Hon var en ängel.
Annandag Jul
Egentligen ingen speciell dag mer än hur den började...
Var på stan med Danne, Robban och Andreas. Käkade pizza och diskuterade Malta som potentiellt resmål nästa sommar. Sjukt sugen!
Dagens låt: It's true - Salem Al Fakir feat. Armand van Helden & Sebastian Ingrosso remix
lördag 29 december 2007
lördag 15 december 2007
Weekend in the City.
Är lite sen med min uppdatering, som vanligt, men det är mycket som händer på en och samma gång just nu.
Två helger har passerat. Två alkoholfyllda helger med mycket dans och lite vett.
Lördagen förrförra veckan spenderades på Hot Company med Roberth, Danne och Andreas som var ett kärt återseende. Tanken var att HC skulle fungera som förkröksställe inför Toxic dit vi hade gratis inträde fram till kl 23. Men några drinkar senare stötte vi på Kicki och hennes vänner och beslöt oss för att stanna natten ut även om Danne och jag kände oss otroligt sugna på Burger King. Klokt val, skön kväll, lagom mycket alkohol och väldigt mycket "Alla som inte dansar". Blev väl lite för alkoholstinn när jag lackade över mina bestulna pommes frites men överhuvudlag en mycket lyckad kväll.
Fredagen veckan därpå, 7/12, spenderades hemma hos Sophie, min psykologikompis, som höll hov i samband med sin 22-årsfest. Min och Dannes första reaktion var att detta skulle bli ett typsikt vuxenparty med mycket mingel och ett vinglas i ena handen. Till en början fick vi rätt i det vi sade och tänkte.
Medelåldern var runt 22+ och "dansgolvet" var upptaget av Idol-final tittare. Men efter lite tilltugg och några glas vin (ja, jag är allvarlig) m.m. senare så var vi ändå igång. Både i riktningen "alkoholdimma" men även mot dansgolvet. En som letat sig dit tidigt var Inger, norskan som också går på min kurs, och när hon satt på min plats och jag bad henne "Gå upp och dansa!" så missförstod hon mig, svarade "Dansa?" och drog upp mig på dansgolvet. Där vart det lite svängom och stor fylla. Ju längre tiden led, desto fler letade sig upp på dansgolvet. Hann även med några intellektuella samtal med övriga norrmän: Einar, Kim och Ingers kille Ian. Det verkade som att mitt namn var lättast att komma ihåg i smeten av människor eftersom norrmännen upprepade det genom hela kvällen. Fanns ju såklart en massa andra klockrena människor och de flesta finns dokumenterade på Facebook. Nämnvärt är att grabbarna gjorde sig ett större namn än tjejerna men när födelsedagsbarnet Sophie hängde med på dansgolvet blev det liv i rörelse. Allt som allt en lyckad kväll med mycket alkohol och en vinglig hemgång.
Lade en fin pizza vid busshållplatsen och det fick runda av en bra fredag.
Till sist: Har spenderat några mysiga timmar med henne också. Catched up on ol' memories, fikat, snackat, haft det allmänt trevligt helt enkelt. När det glittrade i dina ögon den där söndagen på Skansen. That's what I like about Christmas, joy, true happiness. Sådant man behöver nu när vintermörkret sväljer allt det goda i livet. A friend in need is a friend indeed. And I'll be here for you whenever you need me to.
Till sist 2: I morgon (söndag) gäller det att leverera! 8 timmar, från 12-20 gäller utbildning, praktik och beslut om jobb. Det blir min tredje arbetsgivare i år och förmodligen den som betalar bäst också. Heads up!
Månadens låt: Alla som inte dansar - Maskinen
Två helger har passerat. Två alkoholfyllda helger med mycket dans och lite vett.
Lördagen förrförra veckan spenderades på Hot Company med Roberth, Danne och Andreas som var ett kärt återseende. Tanken var att HC skulle fungera som förkröksställe inför Toxic dit vi hade gratis inträde fram till kl 23. Men några drinkar senare stötte vi på Kicki och hennes vänner och beslöt oss för att stanna natten ut även om Danne och jag kände oss otroligt sugna på Burger King. Klokt val, skön kväll, lagom mycket alkohol och väldigt mycket "Alla som inte dansar". Blev väl lite för alkoholstinn när jag lackade över mina bestulna pommes frites men överhuvudlag en mycket lyckad kväll.
Fredagen veckan därpå, 7/12, spenderades hemma hos Sophie, min psykologikompis, som höll hov i samband med sin 22-årsfest. Min och Dannes första reaktion var att detta skulle bli ett typsikt vuxenparty med mycket mingel och ett vinglas i ena handen. Till en början fick vi rätt i det vi sade och tänkte.
Medelåldern var runt 22+ och "dansgolvet" var upptaget av Idol-final tittare. Men efter lite tilltugg och några glas vin (ja, jag är allvarlig) m.m. senare så var vi ändå igång. Både i riktningen "alkoholdimma" men även mot dansgolvet. En som letat sig dit tidigt var Inger, norskan som också går på min kurs, och när hon satt på min plats och jag bad henne "Gå upp och dansa!" så missförstod hon mig, svarade "Dansa?" och drog upp mig på dansgolvet. Där vart det lite svängom och stor fylla. Ju längre tiden led, desto fler letade sig upp på dansgolvet. Hann även med några intellektuella samtal med övriga norrmän: Einar, Kim och Ingers kille Ian. Det verkade som att mitt namn var lättast att komma ihåg i smeten av människor eftersom norrmännen upprepade det genom hela kvällen. Fanns ju såklart en massa andra klockrena människor och de flesta finns dokumenterade på Facebook. Nämnvärt är att grabbarna gjorde sig ett större namn än tjejerna men när födelsedagsbarnet Sophie hängde med på dansgolvet blev det liv i rörelse. Allt som allt en lyckad kväll med mycket alkohol och en vinglig hemgång.
Lade en fin pizza vid busshållplatsen och det fick runda av en bra fredag.
Till sist: Har spenderat några mysiga timmar med henne också. Catched up on ol' memories, fikat, snackat, haft det allmänt trevligt helt enkelt. När det glittrade i dina ögon den där söndagen på Skansen. That's what I like about Christmas, joy, true happiness. Sådant man behöver nu när vintermörkret sväljer allt det goda i livet. A friend in need is a friend indeed. And I'll be here for you whenever you need me to.
Till sist 2: I morgon (söndag) gäller det att leverera! 8 timmar, från 12-20 gäller utbildning, praktik och beslut om jobb. Det blir min tredje arbetsgivare i år och förmodligen den som betalar bäst också. Heads up!
Månadens låt: Alla som inte dansar - Maskinen
fredag 23 november 2007
Droppen som fick bägaren att rinna över.
Svenska folket är fanimej ett stort jävla skämt! Ibland. Främst vad det gäller gulligandet av Zlatan och landslaget, i synnerhet förtroendet för Lagerbäck. Men Sverige gjorde det de skulle, så tack. Inget mer klagomål där. Men. Vad jag är mest förbannad över är den svenska passiviteten, den svenska trångsyntheten, den svenska mentaliteten överhuvudlag.
Varför nöja sig med lagom? Varför identifiera sig med en sångare? Varför inte bara smälta att någon, man kanske inte tycker om, fortfarande är bättre än den man själv tycker om? Artistmässigt alltså? Vad jag talar om är självklart Idol-sjukan. Nu har Sam, Christoffer och Mattias åkt ur idol. Icke att förglömma även Ewelina som hade en sjukt skön soulröst.
Droppen kom idag. Hur FAN kan man rösta ut den störste talangen Sverige skådat sedan Carola? Daniel Karlsson har allt. Artisteri, röst, entertainment faktor, utstrålning. Allt.
Ändå väljer landet lagom att rösta vidare Amanda Jenssen. Visserligen en cool tjej med utstrålning som har det där lilla extra. Men Idol handlar väl om vem som sjunger bäst? Totalt sett alltså. Trodde jag i alla fall. Flickebarnet kan ju inte sjunga! Långa stunder. Flickebarnet har ju till och med erkännt att hon sjunger falskt! Trots det öser juryn ner henne med lovord. Medan Daniel som sjunger som en Gud, beter sig som en Gud och sprider värme, glädje och en hög arousalstämning bland publiken och TV-tittare Sverige över åker ur. För att landet lagom fortfarande vill behålla sin stämpel. Lagom mycket show. Lagom söt. Lagom häftigt. Lagom, lagom. Sverige är trött. Består bara av fjortisar, casuals, gamlingar, invandrare och nejsägare. Icke att förglömma även nonchalanta moderater utan inblick i verligheten. Sverige är trött.
Som röstar ut Daniel Karlsson ur Idol trots att han var bäst, alla kategorier.
Jag citerar Peter Swartling, "Jag ger upp".
Till sist: Andreas har en bra röst men rör sig inte. Tycker juryn. Så länge han sjunger bra, låt han stanna. Han lär inte vinna i alla fall. För vinner gör Marie Picasso. Min favorit efter Daniel.
Varför nöja sig med lagom? Varför identifiera sig med en sångare? Varför inte bara smälta att någon, man kanske inte tycker om, fortfarande är bättre än den man själv tycker om? Artistmässigt alltså? Vad jag talar om är självklart Idol-sjukan. Nu har Sam, Christoffer och Mattias åkt ur idol. Icke att förglömma även Ewelina som hade en sjukt skön soulröst.
Droppen kom idag. Hur FAN kan man rösta ut den störste talangen Sverige skådat sedan Carola? Daniel Karlsson har allt. Artisteri, röst, entertainment faktor, utstrålning. Allt.
Ändå väljer landet lagom att rösta vidare Amanda Jenssen. Visserligen en cool tjej med utstrålning som har det där lilla extra. Men Idol handlar väl om vem som sjunger bäst? Totalt sett alltså. Trodde jag i alla fall. Flickebarnet kan ju inte sjunga! Långa stunder. Flickebarnet har ju till och med erkännt att hon sjunger falskt! Trots det öser juryn ner henne med lovord. Medan Daniel som sjunger som en Gud, beter sig som en Gud och sprider värme, glädje och en hög arousalstämning bland publiken och TV-tittare Sverige över åker ur. För att landet lagom fortfarande vill behålla sin stämpel. Lagom mycket show. Lagom söt. Lagom häftigt. Lagom, lagom. Sverige är trött. Består bara av fjortisar, casuals, gamlingar, invandrare och nejsägare. Icke att förglömma även nonchalanta moderater utan inblick i verligheten. Sverige är trött.
Som röstar ut Daniel Karlsson ur Idol trots att han var bäst, alla kategorier.
Jag citerar Peter Swartling, "Jag ger upp".
Till sist: Andreas har en bra röst men rör sig inte. Tycker juryn. Så länge han sjunger bra, låt han stanna. Han lär inte vinna i alla fall. För vinner gör Marie Picasso. Min favorit efter Daniel.
onsdag 21 november 2007
Welcome to graduation.
Dags att börja ta tag i saker nu, på allvar!
Homie this shit is basic, welcome to graduation!
Till sist: Det snackas om Kanye West vs 50 Cent i kampen om den störste på hip hop-marknaden. Let me add one: Lupe to the F to the I to the A to the S to the C to the O.
From the, west side, of the C to the H to the I, C, A to the G to the O! Lupe rules!!!
Dagens låt: Good morning - Kanye West
Homie this shit is basic, welcome to graduation!
Till sist: Det snackas om Kanye West vs 50 Cent i kampen om den störste på hip hop-marknaden. Let me add one: Lupe to the F to the I to the A to the S to the C to the O.
From the, west side, of the C to the H to the I, C, A to the G to the O! Lupe rules!!!
Dagens låt: Good morning - Kanye West
torsdag 1 november 2007
Seventh heaven.
Charlie Davies. Behöver inte säga mycket mer än Charlie FUCKING Davies!
Det var på tiden, verkligen, faktiskt alldeles försent. Men ni vet ju vad man brukar säga: Bättre sent än aldrig. Tre mål av Charlie, fyran en rökare i krysset av Castro-Tello, ny "skandal", tuffa grabbar på Östra och minst 40 knallskott. Hammarby-GAIS hade allt man ville ha och inte ha på en fotbollsmatch. Jag behöver inte 14-15 åringar som måste bevisa för de rutinerade att de minsann hör hemma bland de största. Jag behöver inte småglin som smäller 40 knallskott på en familjeläktare och sedan påstår att "Det är VI som e Hammarby". Jag behöver inte dom.
Det räcker med "skandaler". Bajen slutade till sist sexa, det är väl bra om något? Inte är det SM-Guld men inte är det heller nedflyttning. Nej, skärpning Östra Stå och Bajen Crusaders (ni är patetiska!). I övrigt förlorade DIF mot BP och Gnaget mot Kalmar. IFK vann guld framför DIF vilket får ses som dagens andra stora grej. Bamsingarna torskade mot Oskarshamn i hockey vilket inte förvånar mig ett dugg. Det roligaste där var vårt ideliga mongostön. Stämningshöjare bland 1000 trogna "hockeyfanatiker".
I övrigt: En kraftmätare som hette duga, Sannadal vs Tungelsta 32-32 efter ledning med 4-0 efter 8 minuter samt underläge med 7 mål när 5 minuter återstod. En trasig rygg och en fullt godkänd match för min egen del med tre gjorda mål. Men en seger hade satt jäkligt bra.
Till sist: Tentan är över, det gick som bekant åt helskotta, hade inte räknat med något annat.
Men jag hoppas som vanligt på godkänt.
Till sist 2: Äntligen! Nu har jag jobb på Teleperformance Nordic AB! Det var fanimej på tiden.
Lönen kan man ju dock diskutera men det ryktas om att toppsäljarna ligger på 175 i timmen...
Dagens låt: I slept with someone in Fall Out Boy and all I got was this stupid song written about me - Fall Out Boy
Det var på tiden, verkligen, faktiskt alldeles försent. Men ni vet ju vad man brukar säga: Bättre sent än aldrig. Tre mål av Charlie, fyran en rökare i krysset av Castro-Tello, ny "skandal", tuffa grabbar på Östra och minst 40 knallskott. Hammarby-GAIS hade allt man ville ha och inte ha på en fotbollsmatch. Jag behöver inte 14-15 åringar som måste bevisa för de rutinerade att de minsann hör hemma bland de största. Jag behöver inte småglin som smäller 40 knallskott på en familjeläktare och sedan påstår att "Det är VI som e Hammarby". Jag behöver inte dom.
Det räcker med "skandaler". Bajen slutade till sist sexa, det är väl bra om något? Inte är det SM-Guld men inte är det heller nedflyttning. Nej, skärpning Östra Stå och Bajen Crusaders (ni är patetiska!). I övrigt förlorade DIF mot BP och Gnaget mot Kalmar. IFK vann guld framför DIF vilket får ses som dagens andra stora grej. Bamsingarna torskade mot Oskarshamn i hockey vilket inte förvånar mig ett dugg. Det roligaste där var vårt ideliga mongostön. Stämningshöjare bland 1000 trogna "hockeyfanatiker".
I övrigt: En kraftmätare som hette duga, Sannadal vs Tungelsta 32-32 efter ledning med 4-0 efter 8 minuter samt underläge med 7 mål när 5 minuter återstod. En trasig rygg och en fullt godkänd match för min egen del med tre gjorda mål. Men en seger hade satt jäkligt bra.
Till sist: Tentan är över, det gick som bekant åt helskotta, hade inte räknat med något annat.
Men jag hoppas som vanligt på godkänt.
Till sist 2: Äntligen! Nu har jag jobb på Teleperformance Nordic AB! Det var fanimej på tiden.
Lönen kan man ju dock diskutera men det ryktas om att toppsäljarna ligger på 175 i timmen...
Dagens låt: I slept with someone in Fall Out Boy and all I got was this stupid song written about me - Fall Out Boy
söndag 21 oktober 2007
Hallelujah?
Var lite sen med uppdateringen av bloggen vilket kanske märks.
Det har hänt en del sedan senaste Babasonicutgången.
Dels har Morgan åkt till Kanada, vilket "firades" med en god middag på en grekisk restaurang samt utgång. En utgång som slutade med att jag, Phille och Sam sätter oss efter mycket om och om på Monk's Café vid Norra Real eftersom vi inte stod på listan och därmed inte kom inte på nya The Vibe. Monk's Café har öl från 70 olika länder och jag drack belgisk öl, belgisk körsbärsöl och palestinsk öl. Den sistnämna smakade piss rent utsagt och det tycket de andra också.
Men vi beslöt oss för att ge den till Morgan som present så vi snodde med oss den ut...
Sedan pissade vi ner en port intill då Phille brister ut med "Kai! Pissa i nyckelhålet! Du måste pissa i nyckelhålet!" vilket får stå som det roligaste citatet på hela kvällen.
Senare möttes alla upp på Temple Bar på Gamla Stan och hade det riktigt trevligt. John och Phille konfronterade med farbror Blå medan glada miner utbyttes inomhus.
Där fanns också en mycket speciell flicka (tänker inte nämna några namn ifall berörd blir bestört) som jag kommer komma till så småningom.
En trevlig kväll till slut som det finns en bildkavalkad av på Facebook (vilket alla har nuförtiden right?).
På universitetet närmar det sig tenta och nu känner jag att jag verkligen måste plugga, vilket självklart inte blir av i alla fall... Men jag ska göra det bästa av situationen samtidigt som jag söker jobb. Har kollat på 8 jobb hittills, men inte fått svar. Dags att visa lite stake då!
Sverige-Nordirland var K A T A S T R O F!!! Och på köpet fick jag en sönderslagen hand...
Dagens handbollsmatch mot Carl Lamm HF gick katastrof långa stunder för min egen del, och, slutade i en söndersparkad tå... vilket inte var nog eftersom hela jag gick sönder...
Behöver nog lugna ner mig lite, sansa mig liksom. Ska skära ner på alkoholen, vilket jag gjorde bra denna helg eftersom jag orkade en hel match! Creds, tack!
Kanske ska börja meditera eller yoga som min kära mor tänker göra. Följa fotspåren månne?
Behöver lite harmoni i kroppen nu känner jag.
Flickan ja... det slutade med en eftermiddag hos henne där det ena ledde till det andra...
You know what I'm saying! Men no emotions, none at all, det pallar jag inte just nu. Inte med henne. Det finns många fina flickor på Universitetet, men studier känns viktigare just nu.
Lördag kväll. Kan sammanfattas i tre ord. Fest? Kärring. Ruta.
Till sist: Du har nog rätt. Vi ligger inte på samma våglängd. In fact, du blir arg för att jag ringer för mycket. Jag blir arg för att du inte ringer alls. Mönster? Vi hör inte ihop.
Kompisar, still? I don't know... if that's what you want fine. Men trevlig går ju att vara i ALLA lägen... En gåta för mig att du ville ha ut mig överhuvudtaget...
Det har hänt en del sedan senaste Babasonicutgången.
Dels har Morgan åkt till Kanada, vilket "firades" med en god middag på en grekisk restaurang samt utgång. En utgång som slutade med att jag, Phille och Sam sätter oss efter mycket om och om på Monk's Café vid Norra Real eftersom vi inte stod på listan och därmed inte kom inte på nya The Vibe. Monk's Café har öl från 70 olika länder och jag drack belgisk öl, belgisk körsbärsöl och palestinsk öl. Den sistnämna smakade piss rent utsagt och det tycket de andra också.
Men vi beslöt oss för att ge den till Morgan som present så vi snodde med oss den ut...
Sedan pissade vi ner en port intill då Phille brister ut med "Kai! Pissa i nyckelhålet! Du måste pissa i nyckelhålet!" vilket får stå som det roligaste citatet på hela kvällen.
Senare möttes alla upp på Temple Bar på Gamla Stan och hade det riktigt trevligt. John och Phille konfronterade med farbror Blå medan glada miner utbyttes inomhus.
Där fanns också en mycket speciell flicka (tänker inte nämna några namn ifall berörd blir bestört) som jag kommer komma till så småningom.
En trevlig kväll till slut som det finns en bildkavalkad av på Facebook (vilket alla har nuförtiden right?).
På universitetet närmar det sig tenta och nu känner jag att jag verkligen måste plugga, vilket självklart inte blir av i alla fall... Men jag ska göra det bästa av situationen samtidigt som jag söker jobb. Har kollat på 8 jobb hittills, men inte fått svar. Dags att visa lite stake då!
Sverige-Nordirland var K A T A S T R O F!!! Och på köpet fick jag en sönderslagen hand...
Dagens handbollsmatch mot Carl Lamm HF gick katastrof långa stunder för min egen del, och, slutade i en söndersparkad tå... vilket inte var nog eftersom hela jag gick sönder...
Behöver nog lugna ner mig lite, sansa mig liksom. Ska skära ner på alkoholen, vilket jag gjorde bra denna helg eftersom jag orkade en hel match! Creds, tack!
Kanske ska börja meditera eller yoga som min kära mor tänker göra. Följa fotspåren månne?
Behöver lite harmoni i kroppen nu känner jag.
Flickan ja... det slutade med en eftermiddag hos henne där det ena ledde till det andra...
You know what I'm saying! Men no emotions, none at all, det pallar jag inte just nu. Inte med henne. Det finns många fina flickor på Universitetet, men studier känns viktigare just nu.
Lördag kväll. Kan sammanfattas i tre ord. Fest? Kärring. Ruta.
Till sist: Du har nog rätt. Vi ligger inte på samma våglängd. In fact, du blir arg för att jag ringer för mycket. Jag blir arg för att du inte ringer alls. Mönster? Vi hör inte ihop.
Kompisar, still? I don't know... if that's what you want fine. Men trevlig går ju att vara i ALLA lägen... En gåta för mig att du ville ha ut mig överhuvudtaget...
My Entourage
Har gått och blivit infiltrerad av den alltmer spridande Entouragesjukan på sistone. Allt ifrån spontana glädjetjut när man precis sett ett avsnitt, för att man knappt kan bärga sig till nästa avsnitt, till ständiga Ari Gold-moment som dyker upp då och då annonserat men likväl oannonserat. Annonserat som under det senaste Babsonicebesöket då flera "Lets hug it out bitch"-kramar genomfördes. Visserligen är det bara vi inbitna Entouragefans som vet vad denna kram och ett så kallt Ari Gold-moment innebär men det verkade inte störa icke-Entouragefans utan såg väl mest rofyllt ut i deras ögon. Eller? Egentligen har jag ingen aning då jag försvann i alkoholdimman relativt tidigt. Oannonserat för att jag bara älskar ett speciellt citat och nämner det helt utan sammanhang. I Entourage så festas det väldigt mycket och huvudpersonen och stjärnan Vince Chase hinner i princip bara träda över tröskeln till klubbarna han besöker för att sekunden senare ha LA's allra snyggaste brudar svärmande runt sig. Han kan i princip välja mellan guld och diamanter. Han väljer allt som oftast polarna, Grabbarna Grus alltså, de han umgås och bor med genom hela serien. Oavsett vilka ragg han än kan få så gå Alltid grabbarna före i prioriteringen. Även om han får mycket ragg och utnyttjar detta så ser han till att alla grabbar har lika kul. Min personliga Entourage är ganska stor då jag känner folk genom folk varpå vi var väldigt många ute sist och brukar vara. Självklart känner jag inte alla lika bra utan har min allra innersta krets, TK&TT, de jag umgåtts med mest under Östraåren samt folk jag känt i flera år, från handbollen och kören osv. Det är när Vi umgås som jag känner den där ultimata Entouragekänslan där framgång, fester och flickor är huvudingredienserna och omtanke vardag. Även om framgångarna går i vågor, flickorna är få och festerna (i alla fall för min del) allt som oftast slutar i ofrånkomliga alkoholdimmor så har vi åtminstone varandra och det känns tusen gånger viktigare än att få numret till den där pinglan vid baren eller att man går hem deppigare än man kom. Därför är jag glad att jag har min personliga Entourage som ställer upp i vårt och torrt, även om numret till den där pinglan känns oerhört lockande just nu!
Till sist: Ligger för övrigt på avsnitt 5 av säsong 4 nu. Häng på ni med, you'll love it!
Till sist 2: Nu har jag "The Game" av Neil Strauss! Den ska bli "My pursuit of happiness"!
Till sist 3: Även om biologisk psykologi är ruttet jävla ointressant och även om idrottsosykologin är på sena torsdagskvällar då man redan är trött och sliten så har båda kurserna fört med sig en del positiva inslag. Flickor. Trevliga, roliga, söta flickor. Dejt snart? Idrottspsykologin har dessutom blivit betydligt roligare på sistone. Älska Johan Plate och Mats Englunds lektioner!
Och flickor... ibland.
Till sist 4: Från G/T-76 till Tyresö. Därefter tankar på att lägga av helt vilket låg på agendan redan innan Tyresötiden. Fem månader efter avbrottet från Tyresö så spelar man handboll igen! Ny klubbadress, Sannadal som skrev på alla papper häromveckan och dessutom placerade mig i A-laget i första matchen! Tyvärr gick matchen inget vidare, trots att taggningen var på topp då motståndet var AIK (B-laget), men jag fick in ett mål i alla fall! Min insats var väl inget att hänga i julgranen därför känns degraderingen till B-laget inte som någon större överraskning. Har spelat två matcher med B-laget, en mot Nacka HK (Skuru IK: s talanglag) vilket slutade i extrem förlust och inga mål för min del. Samt en mot Carl Lamm HF (Djurgårdens B-lag) som krossade oss, åtminstone i första halvlek, men vi höll jämna steg i andra tills nio minuter kvar, sedan dog vi igen. Lyckades göra två mål men var sjukt besviken då jag blev uppsnurrad på läktaren och missade frilägen. Visade mina känslor öppet också vilket resulterade i en söndersparkad tå och hånskratt från motståndarna. Nåja. Jag kan trösta mig med att dom var födda 74, de flesta.
Till sist: Ligger för övrigt på avsnitt 5 av säsong 4 nu. Häng på ni med, you'll love it!
Till sist 2: Nu har jag "The Game" av Neil Strauss! Den ska bli "My pursuit of happiness"!
Till sist 3: Även om biologisk psykologi är ruttet jävla ointressant och även om idrottsosykologin är på sena torsdagskvällar då man redan är trött och sliten så har båda kurserna fört med sig en del positiva inslag. Flickor. Trevliga, roliga, söta flickor. Dejt snart? Idrottspsykologin har dessutom blivit betydligt roligare på sistone. Älska Johan Plate och Mats Englunds lektioner!
Och flickor... ibland.
Till sist 4: Från G/T-76 till Tyresö. Därefter tankar på att lägga av helt vilket låg på agendan redan innan Tyresötiden. Fem månader efter avbrottet från Tyresö så spelar man handboll igen! Ny klubbadress, Sannadal som skrev på alla papper häromveckan och dessutom placerade mig i A-laget i första matchen! Tyvärr gick matchen inget vidare, trots att taggningen var på topp då motståndet var AIK (B-laget), men jag fick in ett mål i alla fall! Min insats var väl inget att hänga i julgranen därför känns degraderingen till B-laget inte som någon större överraskning. Har spelat två matcher med B-laget, en mot Nacka HK (Skuru IK: s talanglag) vilket slutade i extrem förlust och inga mål för min del. Samt en mot Carl Lamm HF (Djurgårdens B-lag) som krossade oss, åtminstone i första halvlek, men vi höll jämna steg i andra tills nio minuter kvar, sedan dog vi igen. Lyckades göra två mål men var sjukt besviken då jag blev uppsnurrad på läktaren och missade frilägen. Visade mina känslor öppet också vilket resulterade i en söndersparkad tå och hånskratt från motståndarna. Nåja. Jag kan trösta mig med att dom var födda 74, de flesta.
söndag 16 september 2007
Believe in life, believe in yourself.
This Romeo is bleeding, but you can't see his blood.
It's nothing but some feelings, that this old dog, kicked up.
Now I can't sing a love song, like the way it's meant to be.
Well, I guess I'm not that good anymore, but baby, that's just me.
Ja, gosse. Nog har det varit ett par tunga veckor nu.
Känslorna går upp och ner, ner och upp, som Medelhavsvågor en blåsig juli-dag.
Hade velat skriva för flera veckor sedan, när det fortfarande var sol ute, när Bajen hade slagit Malmö och jag fått min första och antagligen sista tillsägelse av guljackorna på Söderstadion.
Men så mycket har passerat revy sedan dess.
Hela juli gick åt till att jobba och tjäna ihop åtminstone 8000 svenska riksdaler, inte dåligt, men inte överflödigt heller. Men nog har jag haft roligt med dessa pengar även om hälften har gått åt på skolböcker och skulder. Skolböcker ja! Jag har börjat psykologi och idrottspsykologi på Stockholms Universitet. Livet har tagit en vändning även om jag fortfarande är barnet i sinnet.
Kanske därför det går så trögt så här i inledningen. Har inte blivit mycket till plugg, snarare något helt annat...
Fest, fest och åter fest. Fyllorna har gått omlott på varann. Saga, 18... Campus by night... Afterkvällen... Club Toxic... det har varit en helt godkänd festsommar trots allt.
Nu senast måste jag hylla Hirschenkellers lokaler, helt fantastiska!
Shaky shaky och god stämning, sånt gillar vi!
Fotbollen då? Tja, två derbyn har gått förlorade, men Gefle besegrades igår med 4-3 så vi har liiiite häng på toppen trots allt. Men prio 1 vad det gäller Hammarby är ju naturligtvis UEFA-cupmatchen mot Braga på torsdag klockan 20 (20/9)!
Men som jag nämnde precis i början av inlägget, gosse, det har varit ett par tunga veckor.
Emotionellt alltså. Minnen sätter sig som sommarplågor. Nu har det gått över två månader sedan det tog slut. Tro inte att jag inte kan sluta tänka på henne för det? Men det har lagt sig, tills vidare. Varför är vissa tjejer så blyga, eller snarare oklara på vad de egentligen vill?
Och varför i hela fridens namn lyckas man hitta en sådan perfekt tjej uppe i Umeå av alla ställen? Ska man vara kompis med halva Sverige innan man hittar den rätte, kanske i grannens dotter? Jag vet inte varför jag ens ger mig in i Internetvärlden. Krogen borde ju vara det ultimata stället att ragga på? Jomenvisst... krogen har sedan Victoria fört med sig två strul... ett strul blev lite mer än ett strul och slutade i bortamatch, men den bortamatchen glömmer vi.
Ett annat skedde i ren desperation. Det glömmer vi också. Det tredje var inte ett krogstrul men dock det bästa eller snarare häftigaste jag varit med om. Tiden stannade. Men var jag kär? Jag vet inte ens vad det ordet innebär. Någon måste tala om det för mig innan jag sumpar samma chans som jag hade just då.
Jag har som sagt börjat psykologilinjen. Vilket förvisso är väldigt intressant. Men jag har nog deppat mer än jag pluggat. Om jag ändå kunde sluta tänka så jävla mycket. Vilket jag självklart gör ändå. Undrar om jag dricker för att dränka sorgerna eller för att jag tycker om att dricka?
Än tror jag på kärleken. Jag vet bara att kärlek är ett spel där jag inte ens är med på brädet.
Just det! Jag har börjat på handboll igen! Den nya adressen är Sannadals SK...
Till råga på allt så regnar det just nu...
It's nothing but some feelings, that this old dog, kicked up.
Now I can't sing a love song, like the way it's meant to be.
Well, I guess I'm not that good anymore, but baby, that's just me.
Ja, gosse. Nog har det varit ett par tunga veckor nu.
Känslorna går upp och ner, ner och upp, som Medelhavsvågor en blåsig juli-dag.
Hade velat skriva för flera veckor sedan, när det fortfarande var sol ute, när Bajen hade slagit Malmö och jag fått min första och antagligen sista tillsägelse av guljackorna på Söderstadion.
Men så mycket har passerat revy sedan dess.
Hela juli gick åt till att jobba och tjäna ihop åtminstone 8000 svenska riksdaler, inte dåligt, men inte överflödigt heller. Men nog har jag haft roligt med dessa pengar även om hälften har gått åt på skolböcker och skulder. Skolböcker ja! Jag har börjat psykologi och idrottspsykologi på Stockholms Universitet. Livet har tagit en vändning även om jag fortfarande är barnet i sinnet.
Kanske därför det går så trögt så här i inledningen. Har inte blivit mycket till plugg, snarare något helt annat...
Fest, fest och åter fest. Fyllorna har gått omlott på varann. Saga, 18... Campus by night... Afterkvällen... Club Toxic... det har varit en helt godkänd festsommar trots allt.
Nu senast måste jag hylla Hirschenkellers lokaler, helt fantastiska!
Shaky shaky och god stämning, sånt gillar vi!
Fotbollen då? Tja, två derbyn har gått förlorade, men Gefle besegrades igår med 4-3 så vi har liiiite häng på toppen trots allt. Men prio 1 vad det gäller Hammarby är ju naturligtvis UEFA-cupmatchen mot Braga på torsdag klockan 20 (20/9)!
Men som jag nämnde precis i början av inlägget, gosse, det har varit ett par tunga veckor.
Emotionellt alltså. Minnen sätter sig som sommarplågor. Nu har det gått över två månader sedan det tog slut. Tro inte att jag inte kan sluta tänka på henne för det? Men det har lagt sig, tills vidare. Varför är vissa tjejer så blyga, eller snarare oklara på vad de egentligen vill?
Och varför i hela fridens namn lyckas man hitta en sådan perfekt tjej uppe i Umeå av alla ställen? Ska man vara kompis med halva Sverige innan man hittar den rätte, kanske i grannens dotter? Jag vet inte varför jag ens ger mig in i Internetvärlden. Krogen borde ju vara det ultimata stället att ragga på? Jomenvisst... krogen har sedan Victoria fört med sig två strul... ett strul blev lite mer än ett strul och slutade i bortamatch, men den bortamatchen glömmer vi.
Ett annat skedde i ren desperation. Det glömmer vi också. Det tredje var inte ett krogstrul men dock det bästa eller snarare häftigaste jag varit med om. Tiden stannade. Men var jag kär? Jag vet inte ens vad det ordet innebär. Någon måste tala om det för mig innan jag sumpar samma chans som jag hade just då.
Jag har som sagt börjat psykologilinjen. Vilket förvisso är väldigt intressant. Men jag har nog deppat mer än jag pluggat. Om jag ändå kunde sluta tänka så jävla mycket. Vilket jag självklart gör ändå. Undrar om jag dricker för att dränka sorgerna eller för att jag tycker om att dricka?
Än tror jag på kärleken. Jag vet bara att kärlek är ett spel där jag inte ens är med på brädet.
Just det! Jag har börjat på handboll igen! Den nya adressen är Sannadals SK...
Till råga på allt så regnar det just nu...
lördag 7 juli 2007
Snipp snapp snut....
Så var sagan slut...
En månad höll det... "vi"... passionen vi hade... stunderna vi avverkade... samtalen vi hade... allt det där... som ett trolleritrick, först finns det där, sedan "POFF" så är det borta. Det. Vi.
Du gav mig de mest minnesvärda dagarna i mitt liv. Igår blev den sista. För alltid.
I alla fall vad det gäller "oss". Vänner går ann, fine, men att se dig i ögonen och tro på det du säger kommer bli en annan femma. En svårtköpt och kall femma...
Jag har tänkt mycket idag... på "oss"... på "det".
Jag har tänkt på låtar som påminner om det här...
Skulle vilja citera två låtar speciellt: Nothing compares to you - Stereophonics (cover)...
Tell me baby, where did i go wrong?
Om du kunde svara mig det... förutom SMS: et... så skulle jag förstå mer.
Att det är ditt fel (vilket du sade själv), är nästan självklart. Men jag vill inte skylta med det som en dålig grej. Jag bara undrar; Vem ÄR jag för DIG?
Bed of roses - Bon Jovi...
Sitting here wasted and wounded (igår kväll 070706)...
Trying hard to capture the moment this morning I don't know...
And some blonde gave me nightmares I think that she's still in my bed...
Det finns mer därtill men det skulle bli så osammanhängande om jag fortsatte.
Det blir inte bättre heller...
Att jag litade på dig, ägnade tid åt att sakna dig, skriva dumma SMS, drömde om dig och tänkte på dig... i onödan? Nej inte i onödan, men allt det där är borta nu. Helt plötsligt. Borta. For good.
Igår skrev jag som en notis till grejer som hänt under sommaren: I'm not sure it's gonna be you and me anymore... jag skulle vilja ändra det citatet och avsluta dagens blogg med följande...
Now I'm sure it isn't going to be, you and me, anymore.
En månad höll det... "vi"... passionen vi hade... stunderna vi avverkade... samtalen vi hade... allt det där... som ett trolleritrick, först finns det där, sedan "POFF" så är det borta. Det. Vi.
Du gav mig de mest minnesvärda dagarna i mitt liv. Igår blev den sista. För alltid.
I alla fall vad det gäller "oss". Vänner går ann, fine, men att se dig i ögonen och tro på det du säger kommer bli en annan femma. En svårtköpt och kall femma...
Jag har tänkt mycket idag... på "oss"... på "det".
Jag har tänkt på låtar som påminner om det här...
Skulle vilja citera två låtar speciellt: Nothing compares to you - Stereophonics (cover)...
Tell me baby, where did i go wrong?
Om du kunde svara mig det... förutom SMS: et... så skulle jag förstå mer.
Att det är ditt fel (vilket du sade själv), är nästan självklart. Men jag vill inte skylta med det som en dålig grej. Jag bara undrar; Vem ÄR jag för DIG?
Bed of roses - Bon Jovi...
Sitting here wasted and wounded (igår kväll 070706)...
Trying hard to capture the moment this morning I don't know...
And some blonde gave me nightmares I think that she's still in my bed...
Det finns mer därtill men det skulle bli så osammanhängande om jag fortsatte.
Det blir inte bättre heller...
Att jag litade på dig, ägnade tid åt att sakna dig, skriva dumma SMS, drömde om dig och tänkte på dig... i onödan? Nej inte i onödan, men allt det där är borta nu. Helt plötsligt. Borta. For good.
Igår skrev jag som en notis till grejer som hänt under sommaren: I'm not sure it's gonna be you and me anymore... jag skulle vilja ändra det citatet och avsluta dagens blogg med följande...
Now I'm sure it isn't going to be, you and me, anymore.
onsdag 4 juli 2007
Det händer mycket i mitt liv...
Det var exakt en månad sedan (ja, bortsett från 15 timmar) jag sprang ut som nybliven student på Östra Reals skolgård inför över tusen vittnande ögon. Glad som få, varm som många, till tonerna av Studentsången och till en strålande och varm sommarsol. Den dagen VAR och kommer alltid att förbli den bästa dagen någonsin i mitt skolliv... självklart!
Den dagen blev jag inte bara student och några Gustav Vasa-sedlar rikare, utan även vuxen, på riktigt. Det vill säga från student till arbetslös på bara några timmar. Det går snabbt i mitt liv.
Men lite shaky-shaky på dansgolvet (fick faktiskt beröm av en tjej...) och en sen (eller tidig... klockan var 5 när jag somnade) visit till John Blund gjorde att man lätt glömde bort verkligheten för en stund. Den verklighet där även en flickvän dök upp i... En månad senare är man fortfarande timanställd som sommarvikariat (för den sortens skull inte garanterad ett jobb när hösten bryter in med sina kalla nordanvindar och fallna löv) och blev inte antagen till språkkonsultlinjen på Stockholms Universitet. En månad senare har man fått en ny mobil och förbrukat en "reservmobil" så till vida att SMS-funktionen nästan kapsejsat... Norrlandsturnén med kören förde till slut med sig EN god orsak till att man skulle ge den ett positivt betyg... tjejer... Så nu på söndag ska det visst bli en återträff med dessa, ska bli riktigt kul!
Ni orkar antagligen inte läsa såhär långa inlägg så jag kortar ner sommarens händelser i notiser... för Er skull. Notera att sommaren är långt ifrån slut!
Jag har...
Tagit studenten
Skaffat flickvän
Blivit man (eller blivit välkommen till "The Big Boy club" som en vän uttryckte det)
Sett Bajen utklassa och spela ut ett visst lag från Sveriges baksida
Avverkat en Norrlandsturné och på så sätt mött nya vänner
Börjat jobba
Börjat gymma... igen (hur länge håller det denna gången?)
Spelat fotboll... i massor
Gjort bort mig
Spätt på ordförådet för att charma en viss tjej
Hittat en ny favoritlåt (eller flera kanske... den nuvarande är Natalie - Ola Svensson)
Fått pengar
Köpt nya kläder
Haft två släktingar från det fjärran Japan här
Fått en ny mobil (Äntligen!)
Vart på ett rivaliserande lags hemmamatch (en solig dag, ingenting att göra, vad passar bättre än fotboll med polarna?)
Trampat rakt ner i vattnet när jag skulle gå över en "bro" (Sommarland... vilka minnen)
Blivit förtrollad och förälskad i alltför många sommarflickor (Sommarlands kassörska... herregud!)
Äntligen kollat på några Entourage avsnitt igen (var ett tag sedan)
Funderat på att köpa en piké av ett visst märke (som jag kommer "få stå upp för" så småningom)
Funderat över en viss situation ("I'm not sure it's gonna be, you and me, anymore...)
Insett att den situationen kräver sin tid
Insett att klockan nu är 23.44 och jag ska upp och jobba imorgon vilket innebär att jag måste sluta skriva på denna blogg för dagen
Det kommer mer listor ju längre sommaren lider.
Tills dess, ha det så bra!
Den dagen blev jag inte bara student och några Gustav Vasa-sedlar rikare, utan även vuxen, på riktigt. Det vill säga från student till arbetslös på bara några timmar. Det går snabbt i mitt liv.
Men lite shaky-shaky på dansgolvet (fick faktiskt beröm av en tjej...) och en sen (eller tidig... klockan var 5 när jag somnade) visit till John Blund gjorde att man lätt glömde bort verkligheten för en stund. Den verklighet där även en flickvän dök upp i... En månad senare är man fortfarande timanställd som sommarvikariat (för den sortens skull inte garanterad ett jobb när hösten bryter in med sina kalla nordanvindar och fallna löv) och blev inte antagen till språkkonsultlinjen på Stockholms Universitet. En månad senare har man fått en ny mobil och förbrukat en "reservmobil" så till vida att SMS-funktionen nästan kapsejsat... Norrlandsturnén med kören förde till slut med sig EN god orsak till att man skulle ge den ett positivt betyg... tjejer... Så nu på söndag ska det visst bli en återträff med dessa, ska bli riktigt kul!
Ni orkar antagligen inte läsa såhär långa inlägg så jag kortar ner sommarens händelser i notiser... för Er skull. Notera att sommaren är långt ifrån slut!
Jag har...
Tagit studenten
Skaffat flickvän
Blivit man (eller blivit välkommen till "The Big Boy club" som en vän uttryckte det)
Sett Bajen utklassa och spela ut ett visst lag från Sveriges baksida
Avverkat en Norrlandsturné och på så sätt mött nya vänner
Börjat jobba
Börjat gymma... igen (hur länge håller det denna gången?)
Spelat fotboll... i massor
Gjort bort mig
Spätt på ordförådet för att charma en viss tjej
Hittat en ny favoritlåt (eller flera kanske... den nuvarande är Natalie - Ola Svensson)
Fått pengar
Köpt nya kläder
Haft två släktingar från det fjärran Japan här
Fått en ny mobil (Äntligen!)
Vart på ett rivaliserande lags hemmamatch (en solig dag, ingenting att göra, vad passar bättre än fotboll med polarna?)
Trampat rakt ner i vattnet när jag skulle gå över en "bro" (Sommarland... vilka minnen)
Blivit förtrollad och förälskad i alltför många sommarflickor (Sommarlands kassörska... herregud!)
Äntligen kollat på några Entourage avsnitt igen (var ett tag sedan)
Funderat på att köpa en piké av ett visst märke (som jag kommer "få stå upp för" så småningom)
Funderat över en viss situation ("I'm not sure it's gonna be, you and me, anymore...)
Insett att den situationen kräver sin tid
Insett att klockan nu är 23.44 och jag ska upp och jobba imorgon vilket innebär att jag måste sluta skriva på denna blogg för dagen
Det kommer mer listor ju längre sommaren lider.
Tills dess, ha det så bra!
tisdag 29 maj 2007
Studenttider hey hey, studenttider!
Efter ett lååååångt avbrott från bloggen är jag äntligen tillbaka för er som längtat... (hur många det nu är). Kände att jag ville ge en rapport från alla de studentskivor som kostat mig multum och varit halvt lyckade och halvt misslyckade.
I min rapport tänker jag betygsätta följande för en heltäckande analys av studentskivan i sin helhet: Dansgolv, stället i helhet, folket (d.v.s. kvalitén på tjejerna), DJ: n/musiken, priset i baren och helhetsintrycket. Så varsågoda, här följer 10 mer eller mindre lyckade studentskivor mellan den 18 april-slutet av maj...
1.
18 april,
Plats: April
Huddinge Gymnasium
Dansgolv: 3+ (av 5). Kommentar till detta är att det sällan var speciellt fullt på dansgolvet utan mest att man själv fick dra igång energin hos folket. Detta var även en väldigt nykter kväll vilket dock inte speglade min dans denna kväll. Den var magisk, energisk och väldigt egendomlig...
Röjde loss till Cara Mia, Alla flickor och idel andra "hits"... flickorna njöt, grabbarna kunde inte håll sig för skratt... i helhet en ganska kul kväll, men fan vad vissa är stela (Jag menar vad väljer man helst? Att röja för kung och fosterland eller sitta och vara "cool" och garva åt att man försöker roa sig?). Nåväl, dansgolvet bjöd på mycket yta vilket gjorde det lätt att köra de moves man kände för just då.
April: 3+. Ett ganska svettigt ställe egentligen med tokstor bar och ganska långt till toaletterna. Dansgolvet var helt okej, lite väl stort för en klass som den Huddinge bjöd på i afton. Gott om sittplatser dock vilket var ett stort plus och en starkt bidragande orsak till +: et.
Folket: 2+. Förväntade mig inget vackert folk då det sades att det var en estetfest med många emos och superesteter som jag själv kallar det. Jag fick relativt rätt också.
Det fanns dock ljusglimtar av vackra kvinnor, men som sagt bara ljusglimtar.
De var antingen upptagna eller utom synhåll för mig eftersom jag shakade på ganska rejält.
Upptäckte några killar som verkade vara s.k. "casuals", men det kan ha varit en fördom, inte bekvämt att ha dem där i alla fall. Malin kom dit men upptäckte mig inte förrän väldigt sent.
DJ: n/Musiken: 1+/4+. Måste tyvärr såga DJ: n för kvällen då han gjorde helt obegripliga remixer och bytte låtar precis när refrängen skulle börja... skandalöst... Musiken var dock mycket bra (kanske för att jag själv går igång på just dessa anthems) och dansvänlig, precis som det ska vara. Men det var en konstig blandning ett tag... ena stunden schlager, andra stunden hårdrock... illa!
Priset i baren: 2+. Spelade egentligen ingen roll då detta blev en nykter kväll, men det låg runt 40 kr vilket var helt okey. Men tycker att ett ställe som April borde ha lägre priser.
Helhetsintryck: 3+. Det får bli en stabil trea då denna kväll mest handlade om att roa sig själv och inte vara beroende av alla andra.
2.
23 april,
Plats: Engelen/Kolingen
Jensen Norra Gymnasium
Dansgolv: 5+. Precis sådär lagom trångt som det ska vara på ett dansgolv! Vart riktigt svettigt när man lämnade Engelen men det var det verkligen värt! Sådant drag! Vilket folk! Vilket ställe! Vilken DJ! Vilken musik! Vilken stämning i allmänhet! Enda minuset var väl att det vart bråk utanför, men då var vi ändå påväg hemåt så det gjorde inget. WOW! Väldigt imponerad!
Engelen/Kolingen: 4+. Vill så gärna sätta 5+ men det kanske var aningen slitet på sina håll. Man får tänka sig att det är Gamla Stan och att det ska vara lite "underground"-stuk över det hela. Toaletterna var sådär Stockholmskt ofräscha som det sig bör. Men det dög.
Dansgolvet har jag redan höjt till skyarna, baren var väldigt trång men mysig. Det fanns gott om sittplatser, sköna soffor och perfekt med trappa upp till utgången med hyfsad rökruta.
Folket: 5+. WOW igen! Vilka underbara människor det går på Jensen Norra! Hade Carro (tidigare benämnd Karrott) från Sköndal med mig men möttes upp av Wille, Jimmy och hans polare. Alla tillsammans gjorde en underbar mix av partyglada, vilt röjande ungdomar vilket gladde mig och gjorde mig svettig. Vi hoppade runt som rabiessmittade hundar och rev och slet! Vi sjöng/skrek med i nästan alla låtar och jag fick mig ett strul mitt i allting!
Jensen Norra-tjejerna... jag vet inte var jag ska börja! Outstanding! I en klass för sig! Helt otroligt snygga! Det fanns några undantag, men skulle man få strul idag så skulle det vara med en tiopoängare, utan tvekan!
DJ: n/Musiken: 5+/5+. Vad ska man säga? Underbar DJ och underbara sommarsköna låtar!
Kommentarer överflödiga!
Priset i baren: 3+. Ska man vara negativ så är det väl nu, 45 spänn för en öl/cider. Dyrt!
Men en kväll som denna gjorde det inget.
Helhetsintryck: 5+. Det är inte ens vår egen skiva och både jag och Carro höjde den till skyarna! Underbar skiva, inte bara för att jag fick strul. Allt var perfekt! Svårslagen!
3.
24 april,
Plats: Undici
Östra Real, Juridik
Dansgolv: 3+. Extremt trångt emellanåt, men ändå mysigt på något sätt. Man fick passa sig så att man inte armbågade någon, eller snarare fick en armbåge själv. Lyckades säkerligen skada någon vilket INTE var meningen.
Undici: 3+. Ganska så fräscht ställe med sköna sittplatser, trångt dansgolv och fräsch bar. Toaletterna var som vanligt och som tidigare nämnt, Stockholmskt ofräscha.
Folket: 2+. Självklart klockrent med folk man känner och deras sköna polare, speciellt när alla grabbar kör igång "Lets go fucking mental" och kör lite box mitt i allting. Men i helhet ganska B eftersom man inte kände någon annan än just dem. Tjejerna var helt okay, ganska fina en del, men det vart inget roligt då man inte kände någon.
DJ: n/Musiken: 2+/2+. Egentligen en ganska bra DJ men skum musik emellanåt. Det drar ner betyget. Körde på med de vanliga DJ-hitsen annars. Inget nytt.
Priset i baren: 1+. En öl för 52 spänn säger det mesta... D Y R T!
Helhetsintryck: 2+. Får godkänt då grabbarna som var där var klockrena, men i helhet ganska tråkigt då man kände få + att det var samma kväll då Hammarby förlorade mot AIK så att man fått åka hem, tillbaka och jättesen till insläppet (insläpp 22, kom dit 00.30)...
4.
2 maj,
Plats: Undici
Östra Real, Journalistik (Min klass!)
Dansgolv: 5+. Det var som att gå in i en helt annan värld när man äntrade dansgolvet bara en dryg vecka efter juridikarnas kalas. Men nu kände man ju också nästan alla + att ens egen skiva normalt SKA vara bättre än alla andras. Grymt bra drag, grymt bra folk, grymt roliga inslag av egenkomponerade danser såsom "boxen", "klotet" och vår alldeles egna lilla JOCKE!!!
Undici: 3+. Kan inte byta åsikt efter en vecka (trots att dansgolvet fick två plus mer denna vecka... ha överseende snälla!). Står fast vid det jag sade om juridikarnas skiva.
Folket: 5+. Vad ska man säga? De närmaste vännerna man har + idel vackra kvinnor gjorde en vacker mix av det "fina" folket denna kväll. Fanns mycket gott att välja mellan. Men detta var kvällen då alla skulle ha kul! Då spelade det ingen roll om man fick strul eller inte.
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Skärpte till sig denna vecka men hade fortfarande lite skumma inslag av rock mitt i dancemusiken. Sänker betyget. Skapade annars bra tryck hos fulla journalister.
Priset i baren: 1+. Står naturligtvis fast. Odrägligt dyrt!
Helhetsintryck: 5+. Sätter jag något annat betyg så blir jag stympad av alla i min klass.
Men jag skulle inte sätta något annat heller. En fantastisk skiva! Middagen blev lite speciell dock... menmen, smällar man får ta om man däckar 18.32...
5.
3 maj,
Plats: Flemings
Thorildsplans Gymnasium
Dansgolv: 2+. Överdrivet stort! Fyllde dock kvoten sent framåt kvällen och återigen fick Östra Real visa sina kvalitér för att få upp folket på golvet. Men i helhet ett alldeles för stort och tråkigt dansgolvet. Plus för speglarna dock!
Flemings: 2+. Svettigt! Inte svettigt som att det var varmt där inne, utan snarare att stället var som vi Östra Realare uttrycker det, svettigt! Tokstort dansgolv, alldeles för liten bar, fanns ju sittplatser men alldeles för långt till dansgolvet därifrån. Fräscha toaletter och gott om uttrymme utomhus, under tak dessutom.
Folket: 4+. De man tycker om höjer naturligtvis betyget markant. Vackra kvinnor skadar naturligtvis inte utan hjälper istället att höja betyget. Även gamla klasskamrater som hyst agg mot förut kan bli trevliga och bidra till höjt betyg. Enda minuset då? Finns egentligen inget minus, bara inte tillräckligt med vackra tjejer.
DJ: n/Musiken: 2+/3+. Lydde min och Maxims order om SexyBack direkt vid vår ankomst och sedan flödade klubbmusik i våra öron. Det byttes gradvis ut mot R'n'B och dylikt men behöll trycket tills vi gick. Så DJ: n får godkänt och musiken mer än så.
Priset i baren: 3+. Minns inte riktigt priserna men runt 40 skulle jag tro. Billiga drinkar dock vilket höjer betyget. Resonligt helt enkelt, bra tycker en fattig man som jag.
Helhetsintryck: 3+. Vi gick ganska tidigt därifrån men det var en ganska rolig skiva med bra drag och mycket dans. Inget ragg dock men jag träffade en gammal bekant i Karolin.
Vi kunde gjort vistelsen roligare men de fåtal skivor som dittills varit börjar bli påfrestande.
6.
9 maj,
Plats: April
Blackebergs gymnasium
Dansgolv: 4+. Bra mycket bättre än senaste vistelsen på April, mycket beroende på skillnad på folk. Denna kväll var det en helt annan katergori på människorna... mindre emos och esteter och mer, vad ska man säga, samhällare? Mer folk på golvet i ett rätt tidigt stadie, mer trångt, mer dans och mer ragg.
April: 3+. Redan betygsatt April men betyget skiftar p.g.a. folk och umgänge. Blev grymt kul när alla grabbar var med och två cowboyhattar gick i omlopp. Såg mer glamoröst ut denna kväll.
Folket: 4+. Ingenting slår mina grabbar och ingenting slår vackra brudar. Kombinationen är oslagbar, självklart! Minus dock för dryga och kräsna tjejer som "säger till" när man börjar tro att man "fått nåt".
DJ: n/Musiken: 4+/4+. Klar bättring även på Aprils DJ som spelade mer klubbinspirerad musik och mixade bra. Fylla + dans + sång = O S L A G B A R T! Eller priceless som man också kan uttrycka det. Nej, jag är klart nöjd med DJ: ns prestationer denna kväll!
Priset i baren: 3+. Oförändrat. Drack dock mer på Nivå (förkrök) vilket gjorde att jag inte spenderade så mycket på April.
Helhetsintryck: 4+. En av de bättre skivorna, dels p.g.a. av folket och dels p.g.a. folks entusiasm att vilja dansa överhuvudtaget. Lyckad kväll!
7.
10 maj,
Plats: Moatjé
Kärrtorps Gymnasium, Media
Dansgolv: 2+. Består av en rund liten ring, en liten scen och några strippålar. Som hämtat ur en strippklubb eller porrfilm. På tok för trångt för mig, svårt att hitta folk man letar efter.
Moatjé: 4+. Som klubb väldigt elegant med snygg bar och väldesignade soffor, soffbord. Enda minuset får bli dansgolvet som enligt mig är helt galet byggt och svårdansat på. Blir mest flipper av det hela. Kommer man försent in på dansgolvet slutar det med att man står "i kanten".
Folket: 4+. Idel vackra flickor krönte mina ögon men samtidigt väldigt många brats. Himmel och helvete på samma gång. Hade med mig mina goda vänner Daniel och Ludvig vilket utgjorde två trevliga herrar men inte fullt så dansvilliga sådana. Gjorde att jag själv inte var så danssugen. Lyckades haffa upp min gamle granne Johanna på en lite svängom, trevligt!
DJ: n/Musiken: 1+/2+. Dålig måste jag faktiskt säga! Bad om att han skulle byta gengre från "negerdunk" till house vilket han gjorde i EN låt (!) för att mitt i refrängen byta tillbaka till "negerdunk" igen... skandalöst...
Priset i baren: 2+. Dyrt även här, blev bjuden så det höjer betyget... nej men seriöst, det var helt okey priser men kanske lite väl dyrt.
Helhetsintryck: 2+. Ville egentligen sätta en trea eftersom det är Johannas skiva och allt men kan och ska inte göra det eftersom skivan ur mina ögon inte var mer än godkänd.
8.
11 maj,
Plats:Viper Room
Kärrtorps gymnasium, Natur
Dansgolv: 3+. Övre dansgolvet, d.v.s. normalt sett Klubb Blå, var det enda som var öppet för kvällen och det håller faktiskt god klass. Scenen var borttagen vilket ökade uttrymmet för fler danssugna. Gott om folk, gott om tjejer.
Viper Room: 3+. Klassisk "sista utvägen"-klubb om man inte har dåligt med pengar eller haft en dålig kväll. Viper är faktiskt ganska bra om man ser till barpriser, sittplatser och dansgolv. Det är ganska välkomponerad klubb med goda faciliteter, toaletterna funkade bra.
Folket: 2+. Grabbarna vet ni redan vad jag tycker om. Däremot var det ytterst oroligt ett tag då två bråk uppstod på dansgolvet dels med min gode vän William inblandad. Inte så kul.
Tjejerna höll hög klass och jag kunde säkert att ha fått en del, men jag var passiv, ett minus.
Största tragiken kom dock framåt 1, 2-tiden då en av mina kompisar upptäckte att killen som klubbade ner mig och Martin i vintras var på besök och ville klubba ner honom.
När vi andra försöker lugna ner honom så säger vakterna till honom att lugna ner sig.
Då brister allt. Fyra (kanske fem) väktare får ingripa efter att han attackerat en väktare och slagit knytnäven i en skylt. Fast i handfängsel mitt på gatan ser jag hur han sakta men säkert tas om hand av polisen. Två förhör skedde men han blev frisläppt. Som tur var. Orolig som man var. Sådant får ju bara inte hända. Men reaktionen är solklar och förståelig. Det är glömt nu.
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Här kan man dock inte klaga. Man är ju van vid Viper sedan tidigare och vet med sig att stället håller hög klass vad det gäller musiken.
Priset i baren: 5+. Överlägset bäst i test. Hyfsad öl/cider för ett mycket bra pris, 30/35 kr. Efter happy hour blir det dyrare men priset håller ändå.
Helhetsintryck: 2+. Självklart drog ju bråken och framför allt gripandet av min gode vän ner mungiporna den kvällen och därför blir det lågt betyg. Min passivitet på dansgolvet är en annan starkt bidragande orsak. Tjejerna höjer dock betyget. Gillade vissa tjejerna outfits...
9.
14 maj,
Plats: Hard Rock Café
Östra Real, Ekonomi
Dansgolv: 2+. Inte mer än okej måste jag säga. DJ-båset var snyggt och rätt placerat i hörnet och det var högt i tak vilket gjorde dansgolvet luftigt. Men det var alldeles för trångt och tråkigt, helt fyrkantigt och fantasilöst. Det blev helt okej drag efter en stund men som sagt trångt.
Hard Rock Café: 3+. Knappt mer än okej på denna punkt också eftersom att stället var på tok för stort och konstigt designat för att vara i min smak. Känns mer som en restaurang än en nattklubb... Okej sittplatser men dock fräscha toaletter för ovanlighetens skull!
Baren var även den helt okej, i alla fall designmässigt...
Folket: 4+. Jovars, hittade några polare och träffade ett par trevliga människor jag aldrig brukar prata med annars i skolan. Fanns en hel del honeys också vilket bidrar till plussen.
Hade tur som hade mina närmaste där eftersom jag råkade ut för en stabil fylla den kvällen...
DJ: n/Musiken: 2+/4+. DJ: n i sig var inget speciellt men musiken höll hög klass, precis sådan klubbmusik man vill ha på sin skiva. Mer kan jag inte säga.
Priset i baren: 2+. Hört rykten om att ölen skulle kosta hela 55 kr, men den visade sig kosta "futtiga" 44 kr istället. Även det är ju naturligtvis dyrt. Tur att vi förkrökade på betydligt billigare men betydligt svettigare Nivå 22 (för övrigt en före detta pissoar vilket gör stället ännu mer svettigare...).
Helhetsintryck: 2+. Ojojoj... första RIKTIGA fyllan på en skiva och första (samt tack o lov sista) utslängningen för min del. Men draget var det inget fel på. Tack mina vänner för stödet och hjälpen när jag mådde som sämst!
10.
21 maj,
Plats: Oxid
Östra Real, Natur
Dansgolv: 2+. Egentligen ett stort "Öööööööööööööh????!!!" och några Counter-Strike uttryck på det... eftersom klubben i sig bara streckte sig från entrén och högst 10 m in.
Dansgolvet i sig var litet, hade en scenen och två fönsterbrädor man kunde leka ball på.
Helt okej dansgolv, men med en väldigt mysko design på det hela.
Oxid: 1+. Riktigt kasst ställe. Designen lämnar eftersmaken av förvirring och besvikelse medan baren däremot är smart placerad precis vid ingången, just som soffarna, precis vid dansgolvet.
Bjuder inte in ögat på en fest, snarare folk med snabbvisit i tankarna...
Folket: 4+. Det enda som höll hög klass denna kväll var folket. Underbara kompisar, underbara kompisars kompisar och vissa tjejer som jag får klassa som underbara trots att jag inte känner dem... utseendet ÄR viktigt... i vissa sammanhang... typ alla...
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Gör det man förväntar sig av honom. Inget nytt.
Priset i baren: 2+. Location: Östermalm. Seeking: Rich motherf*ckers. Found: Poor bastards who just want to get f*cking drunk! Så ser det typ ut numera. ALLT ska vara så jäääävla dyrt och man har knappt råd med EN öl. Plus att den jag köpte var en ovanligt blaskig Falcon... illa...
Helhetsintryck: 3+. Kvällen som sådan vart hellyckad med mycket dans, skratt och lite ragg. Oxid är dock ingen höjdarklubb om man vill röra på sig mycket. Vart mest att man gick ut för att lufta sina lungor.
Så, det var alla tio studentskivor det. Till vinnaren av dessa tio studentskivor lyder motiveringen: För utomordentligt drag, roliga människor, grym musik, vackra tjejer och ett vackert strul. Lika svettigt som det var kul. Lika tillfredsställande som det var uttröttande...
Vinnaren är... Jensen Norra Gymnasium!!!
Väldigt tätt följd av Östra Real, Journalistik!!! Ni ska veta att det har varit en pärs att välja den roligaste av de två. Men jag måste säga att Jensen Norra var snäppet bättre på allt.
Kanske att vår egna skiva bjöd på roligare männsikor, snarare de man känner, men Jensen hade nog finaste tjejerna!
Till sist: Carolin från Västerås var i Stockholm mellan den 25-26, fredag-lördag alltså, och sov över. Det var mycket trevligt men emellanåt väldigt stelt. Fick dock en kindpuss som tack för vistelsen (tror jag?). Det var en helt magisk upplevelse att ha någon tjej så nära en, även i sömnen. Låg och njöt av varenda sekund hon andades, liggandes i MIN säng. Det värmer...
Till sist 2: Träffade Victoria i lördags av ren coincidence. Strulade med henne på The Bank i Stockholm och fick så småningom hennes nummer. Hon ringde idag också och jag blev överlycklig och alldeles pirrig. Jag känner mig som ett barn på Julafton när jag tänker på henne.
Jag tänker bara på GES låt "Stanna världen en stund" och just den frasen.
Stanna världen en stund... hur underbart vore inte det? Att få njuta av stunden, precis som den är. Hon var bra mysig, hon är säkert bra mysig i "verkligheten" också. Fredag is the shit!
Till sist 3: Studenten närmar sig, det är nu en vecka kvar, 5 juni, och jag har ännu några kompletteringar att fixa. Med det sagt så väntar en ny skoldag imorgon. Och säkerligen ett nytt samtal med Victoria. Not that I don't mind... tvärtom... jag blir alldeles till mig och pirrig i magen av att prata med henne... and I love it!
I min rapport tänker jag betygsätta följande för en heltäckande analys av studentskivan i sin helhet: Dansgolv, stället i helhet, folket (d.v.s. kvalitén på tjejerna), DJ: n/musiken, priset i baren och helhetsintrycket. Så varsågoda, här följer 10 mer eller mindre lyckade studentskivor mellan den 18 april-slutet av maj...
1.
18 april,
Plats: April
Huddinge Gymnasium
Dansgolv: 3+ (av 5). Kommentar till detta är att det sällan var speciellt fullt på dansgolvet utan mest att man själv fick dra igång energin hos folket. Detta var även en väldigt nykter kväll vilket dock inte speglade min dans denna kväll. Den var magisk, energisk och väldigt egendomlig...
Röjde loss till Cara Mia, Alla flickor och idel andra "hits"... flickorna njöt, grabbarna kunde inte håll sig för skratt... i helhet en ganska kul kväll, men fan vad vissa är stela (Jag menar vad väljer man helst? Att röja för kung och fosterland eller sitta och vara "cool" och garva åt att man försöker roa sig?). Nåväl, dansgolvet bjöd på mycket yta vilket gjorde det lätt att köra de moves man kände för just då.
April: 3+. Ett ganska svettigt ställe egentligen med tokstor bar och ganska långt till toaletterna. Dansgolvet var helt okej, lite väl stort för en klass som den Huddinge bjöd på i afton. Gott om sittplatser dock vilket var ett stort plus och en starkt bidragande orsak till +: et.
Folket: 2+. Förväntade mig inget vackert folk då det sades att det var en estetfest med många emos och superesteter som jag själv kallar det. Jag fick relativt rätt också.
Det fanns dock ljusglimtar av vackra kvinnor, men som sagt bara ljusglimtar.
De var antingen upptagna eller utom synhåll för mig eftersom jag shakade på ganska rejält.
Upptäckte några killar som verkade vara s.k. "casuals", men det kan ha varit en fördom, inte bekvämt att ha dem där i alla fall. Malin kom dit men upptäckte mig inte förrän väldigt sent.
DJ: n/Musiken: 1+/4+. Måste tyvärr såga DJ: n för kvällen då han gjorde helt obegripliga remixer och bytte låtar precis när refrängen skulle börja... skandalöst... Musiken var dock mycket bra (kanske för att jag själv går igång på just dessa anthems) och dansvänlig, precis som det ska vara. Men det var en konstig blandning ett tag... ena stunden schlager, andra stunden hårdrock... illa!
Priset i baren: 2+. Spelade egentligen ingen roll då detta blev en nykter kväll, men det låg runt 40 kr vilket var helt okey. Men tycker att ett ställe som April borde ha lägre priser.
Helhetsintryck: 3+. Det får bli en stabil trea då denna kväll mest handlade om att roa sig själv och inte vara beroende av alla andra.
2.
23 april,
Plats: Engelen/Kolingen
Jensen Norra Gymnasium
Dansgolv: 5+. Precis sådär lagom trångt som det ska vara på ett dansgolv! Vart riktigt svettigt när man lämnade Engelen men det var det verkligen värt! Sådant drag! Vilket folk! Vilket ställe! Vilken DJ! Vilken musik! Vilken stämning i allmänhet! Enda minuset var väl att det vart bråk utanför, men då var vi ändå påväg hemåt så det gjorde inget. WOW! Väldigt imponerad!
Engelen/Kolingen: 4+. Vill så gärna sätta 5+ men det kanske var aningen slitet på sina håll. Man får tänka sig att det är Gamla Stan och att det ska vara lite "underground"-stuk över det hela. Toaletterna var sådär Stockholmskt ofräscha som det sig bör. Men det dög.
Dansgolvet har jag redan höjt till skyarna, baren var väldigt trång men mysig. Det fanns gott om sittplatser, sköna soffor och perfekt med trappa upp till utgången med hyfsad rökruta.
Folket: 5+. WOW igen! Vilka underbara människor det går på Jensen Norra! Hade Carro (tidigare benämnd Karrott) från Sköndal med mig men möttes upp av Wille, Jimmy och hans polare. Alla tillsammans gjorde en underbar mix av partyglada, vilt röjande ungdomar vilket gladde mig och gjorde mig svettig. Vi hoppade runt som rabiessmittade hundar och rev och slet! Vi sjöng/skrek med i nästan alla låtar och jag fick mig ett strul mitt i allting!
Jensen Norra-tjejerna... jag vet inte var jag ska börja! Outstanding! I en klass för sig! Helt otroligt snygga! Det fanns några undantag, men skulle man få strul idag så skulle det vara med en tiopoängare, utan tvekan!
DJ: n/Musiken: 5+/5+. Vad ska man säga? Underbar DJ och underbara sommarsköna låtar!
Kommentarer överflödiga!
Priset i baren: 3+. Ska man vara negativ så är det väl nu, 45 spänn för en öl/cider. Dyrt!
Men en kväll som denna gjorde det inget.
Helhetsintryck: 5+. Det är inte ens vår egen skiva och både jag och Carro höjde den till skyarna! Underbar skiva, inte bara för att jag fick strul. Allt var perfekt! Svårslagen!
3.
24 april,
Plats: Undici
Östra Real, Juridik
Dansgolv: 3+. Extremt trångt emellanåt, men ändå mysigt på något sätt. Man fick passa sig så att man inte armbågade någon, eller snarare fick en armbåge själv. Lyckades säkerligen skada någon vilket INTE var meningen.
Undici: 3+. Ganska så fräscht ställe med sköna sittplatser, trångt dansgolv och fräsch bar. Toaletterna var som vanligt och som tidigare nämnt, Stockholmskt ofräscha.
Folket: 2+. Självklart klockrent med folk man känner och deras sköna polare, speciellt när alla grabbar kör igång "Lets go fucking mental" och kör lite box mitt i allting. Men i helhet ganska B eftersom man inte kände någon annan än just dem. Tjejerna var helt okay, ganska fina en del, men det vart inget roligt då man inte kände någon.
DJ: n/Musiken: 2+/2+. Egentligen en ganska bra DJ men skum musik emellanåt. Det drar ner betyget. Körde på med de vanliga DJ-hitsen annars. Inget nytt.
Priset i baren: 1+. En öl för 52 spänn säger det mesta... D Y R T!
Helhetsintryck: 2+. Får godkänt då grabbarna som var där var klockrena, men i helhet ganska tråkigt då man kände få + att det var samma kväll då Hammarby förlorade mot AIK så att man fått åka hem, tillbaka och jättesen till insläppet (insläpp 22, kom dit 00.30)...
4.
2 maj,
Plats: Undici
Östra Real, Journalistik (Min klass!)
Dansgolv: 5+. Det var som att gå in i en helt annan värld när man äntrade dansgolvet bara en dryg vecka efter juridikarnas kalas. Men nu kände man ju också nästan alla + att ens egen skiva normalt SKA vara bättre än alla andras. Grymt bra drag, grymt bra folk, grymt roliga inslag av egenkomponerade danser såsom "boxen", "klotet" och vår alldeles egna lilla JOCKE!!!
Undici: 3+. Kan inte byta åsikt efter en vecka (trots att dansgolvet fick två plus mer denna vecka... ha överseende snälla!). Står fast vid det jag sade om juridikarnas skiva.
Folket: 5+. Vad ska man säga? De närmaste vännerna man har + idel vackra kvinnor gjorde en vacker mix av det "fina" folket denna kväll. Fanns mycket gott att välja mellan. Men detta var kvällen då alla skulle ha kul! Då spelade det ingen roll om man fick strul eller inte.
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Skärpte till sig denna vecka men hade fortfarande lite skumma inslag av rock mitt i dancemusiken. Sänker betyget. Skapade annars bra tryck hos fulla journalister.
Priset i baren: 1+. Står naturligtvis fast. Odrägligt dyrt!
Helhetsintryck: 5+. Sätter jag något annat betyg så blir jag stympad av alla i min klass.
Men jag skulle inte sätta något annat heller. En fantastisk skiva! Middagen blev lite speciell dock... menmen, smällar man får ta om man däckar 18.32...
5.
3 maj,
Plats: Flemings
Thorildsplans Gymnasium
Dansgolv: 2+. Överdrivet stort! Fyllde dock kvoten sent framåt kvällen och återigen fick Östra Real visa sina kvalitér för att få upp folket på golvet. Men i helhet ett alldeles för stort och tråkigt dansgolvet. Plus för speglarna dock!
Flemings: 2+. Svettigt! Inte svettigt som att det var varmt där inne, utan snarare att stället var som vi Östra Realare uttrycker det, svettigt! Tokstort dansgolv, alldeles för liten bar, fanns ju sittplatser men alldeles för långt till dansgolvet därifrån. Fräscha toaletter och gott om uttrymme utomhus, under tak dessutom.
Folket: 4+. De man tycker om höjer naturligtvis betyget markant. Vackra kvinnor skadar naturligtvis inte utan hjälper istället att höja betyget. Även gamla klasskamrater som hyst agg mot förut kan bli trevliga och bidra till höjt betyg. Enda minuset då? Finns egentligen inget minus, bara inte tillräckligt med vackra tjejer.
DJ: n/Musiken: 2+/3+. Lydde min och Maxims order om SexyBack direkt vid vår ankomst och sedan flödade klubbmusik i våra öron. Det byttes gradvis ut mot R'n'B och dylikt men behöll trycket tills vi gick. Så DJ: n får godkänt och musiken mer än så.
Priset i baren: 3+. Minns inte riktigt priserna men runt 40 skulle jag tro. Billiga drinkar dock vilket höjer betyget. Resonligt helt enkelt, bra tycker en fattig man som jag.
Helhetsintryck: 3+. Vi gick ganska tidigt därifrån men det var en ganska rolig skiva med bra drag och mycket dans. Inget ragg dock men jag träffade en gammal bekant i Karolin.
Vi kunde gjort vistelsen roligare men de fåtal skivor som dittills varit börjar bli påfrestande.
6.
9 maj,
Plats: April
Blackebergs gymnasium
Dansgolv: 4+. Bra mycket bättre än senaste vistelsen på April, mycket beroende på skillnad på folk. Denna kväll var det en helt annan katergori på människorna... mindre emos och esteter och mer, vad ska man säga, samhällare? Mer folk på golvet i ett rätt tidigt stadie, mer trångt, mer dans och mer ragg.
April: 3+. Redan betygsatt April men betyget skiftar p.g.a. folk och umgänge. Blev grymt kul när alla grabbar var med och två cowboyhattar gick i omlopp. Såg mer glamoröst ut denna kväll.
Folket: 4+. Ingenting slår mina grabbar och ingenting slår vackra brudar. Kombinationen är oslagbar, självklart! Minus dock för dryga och kräsna tjejer som "säger till" när man börjar tro att man "fått nåt".
DJ: n/Musiken: 4+/4+. Klar bättring även på Aprils DJ som spelade mer klubbinspirerad musik och mixade bra. Fylla + dans + sång = O S L A G B A R T! Eller priceless som man också kan uttrycka det. Nej, jag är klart nöjd med DJ: ns prestationer denna kväll!
Priset i baren: 3+. Oförändrat. Drack dock mer på Nivå (förkrök) vilket gjorde att jag inte spenderade så mycket på April.
Helhetsintryck: 4+. En av de bättre skivorna, dels p.g.a. av folket och dels p.g.a. folks entusiasm att vilja dansa överhuvudtaget. Lyckad kväll!
7.
10 maj,
Plats: Moatjé
Kärrtorps Gymnasium, Media
Dansgolv: 2+. Består av en rund liten ring, en liten scen och några strippålar. Som hämtat ur en strippklubb eller porrfilm. På tok för trångt för mig, svårt att hitta folk man letar efter.
Moatjé: 4+. Som klubb väldigt elegant med snygg bar och väldesignade soffor, soffbord. Enda minuset får bli dansgolvet som enligt mig är helt galet byggt och svårdansat på. Blir mest flipper av det hela. Kommer man försent in på dansgolvet slutar det med att man står "i kanten".
Folket: 4+. Idel vackra flickor krönte mina ögon men samtidigt väldigt många brats. Himmel och helvete på samma gång. Hade med mig mina goda vänner Daniel och Ludvig vilket utgjorde två trevliga herrar men inte fullt så dansvilliga sådana. Gjorde att jag själv inte var så danssugen. Lyckades haffa upp min gamle granne Johanna på en lite svängom, trevligt!
DJ: n/Musiken: 1+/2+. Dålig måste jag faktiskt säga! Bad om att han skulle byta gengre från "negerdunk" till house vilket han gjorde i EN låt (!) för att mitt i refrängen byta tillbaka till "negerdunk" igen... skandalöst...
Priset i baren: 2+. Dyrt även här, blev bjuden så det höjer betyget... nej men seriöst, det var helt okey priser men kanske lite väl dyrt.
Helhetsintryck: 2+. Ville egentligen sätta en trea eftersom det är Johannas skiva och allt men kan och ska inte göra det eftersom skivan ur mina ögon inte var mer än godkänd.
8.
11 maj,
Plats:Viper Room
Kärrtorps gymnasium, Natur
Dansgolv: 3+. Övre dansgolvet, d.v.s. normalt sett Klubb Blå, var det enda som var öppet för kvällen och det håller faktiskt god klass. Scenen var borttagen vilket ökade uttrymmet för fler danssugna. Gott om folk, gott om tjejer.
Viper Room: 3+. Klassisk "sista utvägen"-klubb om man inte har dåligt med pengar eller haft en dålig kväll. Viper är faktiskt ganska bra om man ser till barpriser, sittplatser och dansgolv. Det är ganska välkomponerad klubb med goda faciliteter, toaletterna funkade bra.
Folket: 2+. Grabbarna vet ni redan vad jag tycker om. Däremot var det ytterst oroligt ett tag då två bråk uppstod på dansgolvet dels med min gode vän William inblandad. Inte så kul.
Tjejerna höll hög klass och jag kunde säkert att ha fått en del, men jag var passiv, ett minus.
Största tragiken kom dock framåt 1, 2-tiden då en av mina kompisar upptäckte att killen som klubbade ner mig och Martin i vintras var på besök och ville klubba ner honom.
När vi andra försöker lugna ner honom så säger vakterna till honom att lugna ner sig.
Då brister allt. Fyra (kanske fem) väktare får ingripa efter att han attackerat en väktare och slagit knytnäven i en skylt. Fast i handfängsel mitt på gatan ser jag hur han sakta men säkert tas om hand av polisen. Två förhör skedde men han blev frisläppt. Som tur var. Orolig som man var. Sådant får ju bara inte hända. Men reaktionen är solklar och förståelig. Det är glömt nu.
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Här kan man dock inte klaga. Man är ju van vid Viper sedan tidigare och vet med sig att stället håller hög klass vad det gäller musiken.
Priset i baren: 5+. Överlägset bäst i test. Hyfsad öl/cider för ett mycket bra pris, 30/35 kr. Efter happy hour blir det dyrare men priset håller ändå.
Helhetsintryck: 2+. Självklart drog ju bråken och framför allt gripandet av min gode vän ner mungiporna den kvällen och därför blir det lågt betyg. Min passivitet på dansgolvet är en annan starkt bidragande orsak. Tjejerna höjer dock betyget. Gillade vissa tjejerna outfits...
9.
14 maj,
Plats: Hard Rock Café
Östra Real, Ekonomi
Dansgolv: 2+. Inte mer än okej måste jag säga. DJ-båset var snyggt och rätt placerat i hörnet och det var högt i tak vilket gjorde dansgolvet luftigt. Men det var alldeles för trångt och tråkigt, helt fyrkantigt och fantasilöst. Det blev helt okej drag efter en stund men som sagt trångt.
Hard Rock Café: 3+. Knappt mer än okej på denna punkt också eftersom att stället var på tok för stort och konstigt designat för att vara i min smak. Känns mer som en restaurang än en nattklubb... Okej sittplatser men dock fräscha toaletter för ovanlighetens skull!
Baren var även den helt okej, i alla fall designmässigt...
Folket: 4+. Jovars, hittade några polare och träffade ett par trevliga människor jag aldrig brukar prata med annars i skolan. Fanns en hel del honeys också vilket bidrar till plussen.
Hade tur som hade mina närmaste där eftersom jag råkade ut för en stabil fylla den kvällen...
DJ: n/Musiken: 2+/4+. DJ: n i sig var inget speciellt men musiken höll hög klass, precis sådan klubbmusik man vill ha på sin skiva. Mer kan jag inte säga.
Priset i baren: 2+. Hört rykten om att ölen skulle kosta hela 55 kr, men den visade sig kosta "futtiga" 44 kr istället. Även det är ju naturligtvis dyrt. Tur att vi förkrökade på betydligt billigare men betydligt svettigare Nivå 22 (för övrigt en före detta pissoar vilket gör stället ännu mer svettigare...).
Helhetsintryck: 2+. Ojojoj... första RIKTIGA fyllan på en skiva och första (samt tack o lov sista) utslängningen för min del. Men draget var det inget fel på. Tack mina vänner för stödet och hjälpen när jag mådde som sämst!
10.
21 maj,
Plats: Oxid
Östra Real, Natur
Dansgolv: 2+. Egentligen ett stort "Öööööööööööööh????!!!" och några Counter-Strike uttryck på det... eftersom klubben i sig bara streckte sig från entrén och högst 10 m in.
Dansgolvet i sig var litet, hade en scenen och två fönsterbrädor man kunde leka ball på.
Helt okej dansgolv, men med en väldigt mysko design på det hela.
Oxid: 1+. Riktigt kasst ställe. Designen lämnar eftersmaken av förvirring och besvikelse medan baren däremot är smart placerad precis vid ingången, just som soffarna, precis vid dansgolvet.
Bjuder inte in ögat på en fest, snarare folk med snabbvisit i tankarna...
Folket: 4+. Det enda som höll hög klass denna kväll var folket. Underbara kompisar, underbara kompisars kompisar och vissa tjejer som jag får klassa som underbara trots att jag inte känner dem... utseendet ÄR viktigt... i vissa sammanhang... typ alla...
DJ: n/Musiken: 3+/4+. Gör det man förväntar sig av honom. Inget nytt.
Priset i baren: 2+. Location: Östermalm. Seeking: Rich motherf*ckers. Found: Poor bastards who just want to get f*cking drunk! Så ser det typ ut numera. ALLT ska vara så jäääävla dyrt och man har knappt råd med EN öl. Plus att den jag köpte var en ovanligt blaskig Falcon... illa...
Helhetsintryck: 3+. Kvällen som sådan vart hellyckad med mycket dans, skratt och lite ragg. Oxid är dock ingen höjdarklubb om man vill röra på sig mycket. Vart mest att man gick ut för att lufta sina lungor.
Så, det var alla tio studentskivor det. Till vinnaren av dessa tio studentskivor lyder motiveringen: För utomordentligt drag, roliga människor, grym musik, vackra tjejer och ett vackert strul. Lika svettigt som det var kul. Lika tillfredsställande som det var uttröttande...
Vinnaren är... Jensen Norra Gymnasium!!!
Väldigt tätt följd av Östra Real, Journalistik!!! Ni ska veta att det har varit en pärs att välja den roligaste av de två. Men jag måste säga att Jensen Norra var snäppet bättre på allt.
Kanske att vår egna skiva bjöd på roligare männsikor, snarare de man känner, men Jensen hade nog finaste tjejerna!
Till sist: Carolin från Västerås var i Stockholm mellan den 25-26, fredag-lördag alltså, och sov över. Det var mycket trevligt men emellanåt väldigt stelt. Fick dock en kindpuss som tack för vistelsen (tror jag?). Det var en helt magisk upplevelse att ha någon tjej så nära en, även i sömnen. Låg och njöt av varenda sekund hon andades, liggandes i MIN säng. Det värmer...
Till sist 2: Träffade Victoria i lördags av ren coincidence. Strulade med henne på The Bank i Stockholm och fick så småningom hennes nummer. Hon ringde idag också och jag blev överlycklig och alldeles pirrig. Jag känner mig som ett barn på Julafton när jag tänker på henne.
Jag tänker bara på GES låt "Stanna världen en stund" och just den frasen.
Stanna världen en stund... hur underbart vore inte det? Att få njuta av stunden, precis som den är. Hon var bra mysig, hon är säkert bra mysig i "verkligheten" också. Fredag is the shit!
Till sist 3: Studenten närmar sig, det är nu en vecka kvar, 5 juni, och jag har ännu några kompletteringar att fixa. Med det sagt så väntar en ny skoldag imorgon. Och säkerligen ett nytt samtal med Victoria. Not that I don't mind... tvärtom... jag blir alldeles till mig och pirrig i magen av att prata med henne... and I love it!
lördag 28 april 2007
Sjungom studentens lyckliga dag...
... var det ingen som kunde texten på nej... istället stod man på Östra Reals trappor och bara väntade på att få sätta på sig studentmössorna som skulle inviga en och visa för allmänheten att man nu officellt är student! Solen sken och det var väldigt varmt, alla var finklädda från topp till tå och påverkade någonstans däremellan. För dagen började som ni kanske har förstått inte på Östra Reals trappor för det flesta utan i Humlegården med champagne, jordgubbar och öl, ett glatt humör och fina vänner som sällskap. Det dracks inte speciellt mycket just då men tillräckligt för att känna av det. Det spilldes som säg bör, den drabbade var dock inte jag utan stackars Lelle. Men en dag som denna fanns det ingen som helst anledning att vara purken!
Vi inledde vårt drickande vid 8.30-tiden och gick mot skolan vid 9.20-tiden för att vara där vid 9.30 och närvara vid hatt-ceremonin. Efter ceremonin begav vi oss tillbaka till Humlegården för att känna våren sippra genom våra vener vilket många av oss kände av ju längre dagen gick...
Det delades ut kindpussar, lite gräsbrottning, några kramar, några raggningsrepliker, mycket alkohol och mycket skratt. Några civilare kom förbi men beslagtog inget från oss i alla fall (det visade sig dock att några andra fick smaka på lagens långa soppåse...).
Vid 15.00-tiden var det avgång Östra Real mot Karlafontänen där det årligen badas för att avsluta firandet av mösspåtagningen. Det blev en galen tillställning där ALLA närvarande blev blöta, nerbrottade, nedstänkta och kalla (vattnet var iskallt verkligen) och där idel glada miner blandat med fulla sinnen kunde spegla sig i solglansen denna UNDERBARA fredag, 27 april.
Dock var det inte alla som var 100 % glada, vissa som INTE ville bli nerslängda i vattnet gjorde motstånd mot naiva, fulla stundenter och humöret blev därav. Tråkigt, men studentmösspåtagning är galet, naivt, spontant och förbannat roligt!
Träffade Karolin mitt i smeten, trevligt. Jag var nog ingen trevlig syn dock, dyblöt, halvnaken och stekig iförd endast mössa, kavaj och blöta byxor.
Senare gick vi ner till Kungsträdgården för att käka glass och jag har nog aldrig mötts av så många tjejers blickar som då. Samtal avbröts för att bevittna mig och flickorna log. Jag med.
Många kollade nog även på våra mössor, kanske längtar de, kanske saknar de tiden. Jag själv lever här och nu, och älskar det!
Vi inledde vårt drickande vid 8.30-tiden och gick mot skolan vid 9.20-tiden för att vara där vid 9.30 och närvara vid hatt-ceremonin. Efter ceremonin begav vi oss tillbaka till Humlegården för att känna våren sippra genom våra vener vilket många av oss kände av ju längre dagen gick...
Det delades ut kindpussar, lite gräsbrottning, några kramar, några raggningsrepliker, mycket alkohol och mycket skratt. Några civilare kom förbi men beslagtog inget från oss i alla fall (det visade sig dock att några andra fick smaka på lagens långa soppåse...).
Vid 15.00-tiden var det avgång Östra Real mot Karlafontänen där det årligen badas för att avsluta firandet av mösspåtagningen. Det blev en galen tillställning där ALLA närvarande blev blöta, nerbrottade, nedstänkta och kalla (vattnet var iskallt verkligen) och där idel glada miner blandat med fulla sinnen kunde spegla sig i solglansen denna UNDERBARA fredag, 27 april.
Dock var det inte alla som var 100 % glada, vissa som INTE ville bli nerslängda i vattnet gjorde motstånd mot naiva, fulla stundenter och humöret blev därav. Tråkigt, men studentmösspåtagning är galet, naivt, spontant och förbannat roligt!
Träffade Karolin mitt i smeten, trevligt. Jag var nog ingen trevlig syn dock, dyblöt, halvnaken och stekig iförd endast mössa, kavaj och blöta byxor.
Senare gick vi ner till Kungsträdgården för att käka glass och jag har nog aldrig mötts av så många tjejers blickar som då. Samtal avbröts för att bevittna mig och flickorna log. Jag med.
Många kollade nog även på våra mössor, kanske längtar de, kanske saknar de tiden. Jag själv lever här och nu, och älskar det!
lördag 7 april 2007
Mozart, John Lennon och så jag!
Jepp, alla är vi kompositörer av något slag.
Mozart stod för den klassiska musiken, den som så ljuvligt masserade folks öron i 1700-talets Österrike och som fortfarande gör det än idag.
John Lennon stod för både musik, låttexter och politik när han framförde sina verk på 60- och 70-talet. Tänker naturligtvis främst på Imagine som ett av hans mest igenkännliga och älskade verk. En ikon på sin tid.
Moi har egentligen ingen erfarenhet som kompositör men har skrivit några låtar om än väldigt amatörmässiga och inte färdigproducerade.
Det är väl först nu jag börjar komma någon vart med mina idéer.
Denna idé föddes efter en kväll på Debaser i mars och fick till en början arbetsnamnet "Human behaviour" med koppling till hur Stockholm förändrats med tiden.
Men igår och i förrgår bytte jag stil på allt helt och hållet. Hittade passande ackord men fick göra om texten en aning så att det skulle stämma med melodin och låta så melodiskt som möjligt.
Det går bra hittills, låten är inte klar är, nej nej en bra låt tar tid att färdigställa, men ni kan få ett smakprov genom texten som följer. Innehållet kretsar kring hur det är att bli vuxen i en stad som Stockholm. Observera att inledningen påminner mycket om My Chemical Romance "I don't love you" med ackord som C, Cmin5 ( C, E, F, ), Am och Amin5 ( A, C, E, F ). Nåväl, spela det på piano så förstår ni...
Mozart stod för den klassiska musiken, den som så ljuvligt masserade folks öron i 1700-talets Österrike och som fortfarande gör det än idag.
John Lennon stod för både musik, låttexter och politik när han framförde sina verk på 60- och 70-talet. Tänker naturligtvis främst på Imagine som ett av hans mest igenkännliga och älskade verk. En ikon på sin tid.
Moi har egentligen ingen erfarenhet som kompositör men har skrivit några låtar om än väldigt amatörmässiga och inte färdigproducerade.
Det är väl först nu jag börjar komma någon vart med mina idéer.
Denna idé föddes efter en kväll på Debaser i mars och fick till en början arbetsnamnet "Human behaviour" med koppling till hur Stockholm förändrats med tiden.
Men igår och i förrgår bytte jag stil på allt helt och hållet. Hittade passande ackord men fick göra om texten en aning så att det skulle stämma med melodin och låta så melodiskt som möjligt.
Det går bra hittills, låten är inte klar är, nej nej en bra låt tar tid att färdigställa, men ni kan få ett smakprov genom texten som följer. Innehållet kretsar kring hur det är att bli vuxen i en stad som Stockholm. Observera att inledningen påminner mycket om My Chemical Romance "I don't love you" med ackord som C, Cmin5 ( C, E, F, ), Am och Amin5 ( A, C, E, F ). Nåväl, spela det på piano så förstår ni...
Adult world
(primär låttitel)
Take a look around, maybe you'll find what's lost and found
in a town on its way going underground
Traffic lights are changing, people turn and walk away
Snow falls minds are aching, can there be a brighter day?
Remind me of the good times, remind of when I was just a child
of everything and nothing, when life was all about running wild
I'm litting on my cigarette, I haven't slept for days and nights
And now I got my mind set: I am no longer afraid of heights
ref.
'cause I'm living in an adult world
where noone knows my name and I don't know theirs
'cause I'm living in an adult world
I'm screaming help me out of this, but noone hears
I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world
repris vers 1
ref.
And I say
And I know
There's no way turning back
And I pray
That I'll know
Which way, which track to follow through
ref. x 2
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world
(primär låttitel)
Take a look around, maybe you'll find what's lost and found
in a town on its way going underground
Traffic lights are changing, people turn and walk away
Snow falls minds are aching, can there be a brighter day?
Remind me of the good times, remind of when I was just a child
of everything and nothing, when life was all about running wild
I'm litting on my cigarette, I haven't slept for days and nights
And now I got my mind set: I am no longer afraid of heights
ref.
'cause I'm living in an adult world
where noone knows my name and I don't know theirs
'cause I'm living in an adult world
I'm screaming help me out of this, but noone hears
I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world
repris vers 1
ref.
And I say
And I know
There's no way turning back
And I pray
That I'll know
Which way, which track to follow through
ref. x 2
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
'cause I'm living in an adult world
I guess I have to face the truth now, once and for all,
I am living in an adult world
Det kommer bli lättare att uppskatta texten när melodierna sitter på plats.
Allt tar sin tid, det gick jättebra att jobba med denna låt åtminstone idag.
Vi får se om den kommer spelas in, jag tänker i alla fall optimistiskt om den.
Allt tar sin tid, det gick jättebra att jobba med denna låt åtminstone idag.
Vi får se om den kommer spelas in, jag tänker i alla fall optimistiskt om den.
söndag 1 april 2007
Högljudda, alkoholiserade och 18.
Lördagskvällen var tilltänkt att vara en röjarlördag, det vill säga fullt ös - medvetslös!
Ingredienserna för denna lyckade lördag skulle bestå av en dos alkohol, en nypa fylla och ett par ostadiga ben. Det i sin tur skulle leda till fyllekäk på gamla hederliga McDonalds...
Efter en hel dag med högskoleprov på Värmdö gymnasium så kände fem pojkar från Östra Real att det var dags att krydda detta med en helt vettlös lördag fylld med alkohol, massa skratt och ett sjuhelvetes röj!
Det var tänkt att vi skulle förkröka, dra vidare till stan och sedan följa upp detta med att dansa av alkoholen på något av Stockholms alla dansgolv. Men vi hann bara till det tredje steget; 1. förfest i Näckrosen, 2. fortsättningsförkrök på After, Gamla Stan och slutligen 3. fyllekäk på McDonalds (som vi egentligen ville ha som fjärde steg efter nattklubben). Men kvällen skulle ändå uppfylla de flesta kraven för en lyckad kväll...
Min kväll kom inte igång förrän vid 21-snåret eftersom det tog tid för mig att avsluta en MSN-konversation med en mycket söt tjej från norra Sverige :). Men när jag väl duschat, satt på mig kläder och tagit klivet utanför porten så kändes det som att denna lördag skulle bli en bra sådan.
Satte mig på tunnelbanan ut till Näckrosen vid Solna för att gå på en förfest tillhörande en av Sams barndomskompisar, Ali. En mycket trevlig förfest i en mycket, mycket fint inredd lägenhet, designad till tusen med tavlor, fina inslag av ljussättningar, ett trevligt vardagsrum, luftigt och generellt sett en lägenhet där jag lätt skulle kunna tänka mig att bo.
Det bjöds på god mat och mycket dricka, mest bål som jag först trodde inte innehöll någon alkohol vilket jag hade helt fel i, den innehöll väldigt mycket Vodka, något jag fick erfara någon gång efter den tionde, eller något annat tvåsiffrigt tal, drinken. Tog även en eller två öl och mådde B.R.A.
Mycket skratt och mycket Sans Courage (Morgan, Tobbe, Edwin och Fredrik, trummisen jag inte känner, deras band). Tobbe och Morgan ansågs vara tvillingar vilket de snabbt fick dementera...
Det bjöds även på Tequila-shots... något jag måste lära mig hantera då jag fick upp det mesta av det jag skulle få ner... Så efter några samtal till Johanna som befann sig i stan så begav oss mot Gamla Stan och After för att fortsätta vår alkoholfyllda kväll...
På After flödade inte alkoholen i samma utsträckning men däremot den manliga kärleken alla grabbar emellan. Underbart! Tror jag fick motta en eller två kindpussar från Sam och minst två från Tobbe, utan att det kändes obehagligt. Manlig kärlek behöver inte betyda homosexuell sådan, utan bara vänskaplig.
Denna kväl bjöds det på mycket manlig, vänskaplig kärlek från ett gäng riktigt sköna vänner! Tack!
Vi var på After tills efter 1 någon gång, kanske 2, svårt att hålla räkningen på småtimmarna...
Utanför After bjöd jag och Max på vår egna lilla version av Justin Timberlakes Sexy Back vilket vi även gjorde påväg från tunnelbanan där vi möttes av några damer som upprepade en annan version vi framförde, den av Mason feat. Princess Superstar, Perfect med catchfrasen ”1, 2, 3, 4 let me hear you scream if you want some more, like aaw, push it push it, watch me work it - I’m perfect!”.
Det vart lite väl högljutt på tunnelbanan kanske, men sådant är bara kul i ett annat så instängt, blygsamt och överdrivet ödmjukt Stockholm där fördomar och skitsnack bara hålls inom det egna leden.
Vi drog vidare till Soft Kök & Bar för att slippa betala inträde men när vi stått och fryst i kön utanför så får vi efter ett tag reda på att klubben stängt för att det är för fullt. Besvikelse.
Men jag träffade ändå Johanna och hennes kompis Angelica, vi kramades och snackade, trevligt.
Sedan kom nästa tanke upp, The Vibe på Berzelii! Men Morgan orkade inte, Tobbe likaså, Sam var tvungen att dra och jag och Max orkade inte betala 100 kr för att gå in dit själva. Det fick bli gamla klassikern Viper Room... vilket inte heller pallades eftersom det ändå återstod en halvtimme av öppettiden. Det fick bli fyllekäk på McDonalds. Underbart. Oslagbart. Onyktert. Gott.
Tack Max för idén!
Sedan blev det hemgång medan Max gick för att möta hans tjej, Lisa. Det blev en ostabil hemgång där jag gång på gång var nära på att somna, både på tunnelbanan och på bussen. Men hem kom jag.
I säng kom jag, vid 4-tiden för att vakna upp 12 timmar senare...
Ingredienserna för denna lyckade lördag skulle bestå av en dos alkohol, en nypa fylla och ett par ostadiga ben. Det i sin tur skulle leda till fyllekäk på gamla hederliga McDonalds...
Efter en hel dag med högskoleprov på Värmdö gymnasium så kände fem pojkar från Östra Real att det var dags att krydda detta med en helt vettlös lördag fylld med alkohol, massa skratt och ett sjuhelvetes röj!
Det var tänkt att vi skulle förkröka, dra vidare till stan och sedan följa upp detta med att dansa av alkoholen på något av Stockholms alla dansgolv. Men vi hann bara till det tredje steget; 1. förfest i Näckrosen, 2. fortsättningsförkrök på After, Gamla Stan och slutligen 3. fyllekäk på McDonalds (som vi egentligen ville ha som fjärde steg efter nattklubben). Men kvällen skulle ändå uppfylla de flesta kraven för en lyckad kväll...
Min kväll kom inte igång förrän vid 21-snåret eftersom det tog tid för mig att avsluta en MSN-konversation med en mycket söt tjej från norra Sverige :). Men när jag väl duschat, satt på mig kläder och tagit klivet utanför porten så kändes det som att denna lördag skulle bli en bra sådan.
Satte mig på tunnelbanan ut till Näckrosen vid Solna för att gå på en förfest tillhörande en av Sams barndomskompisar, Ali. En mycket trevlig förfest i en mycket, mycket fint inredd lägenhet, designad till tusen med tavlor, fina inslag av ljussättningar, ett trevligt vardagsrum, luftigt och generellt sett en lägenhet där jag lätt skulle kunna tänka mig att bo.
Det bjöds på god mat och mycket dricka, mest bål som jag först trodde inte innehöll någon alkohol vilket jag hade helt fel i, den innehöll väldigt mycket Vodka, något jag fick erfara någon gång efter den tionde, eller något annat tvåsiffrigt tal, drinken. Tog även en eller två öl och mådde B.R.A.
Mycket skratt och mycket Sans Courage (Morgan, Tobbe, Edwin och Fredrik, trummisen jag inte känner, deras band). Tobbe och Morgan ansågs vara tvillingar vilket de snabbt fick dementera...
Det bjöds även på Tequila-shots... något jag måste lära mig hantera då jag fick upp det mesta av det jag skulle få ner... Så efter några samtal till Johanna som befann sig i stan så begav oss mot Gamla Stan och After för att fortsätta vår alkoholfyllda kväll...
På After flödade inte alkoholen i samma utsträckning men däremot den manliga kärleken alla grabbar emellan. Underbart! Tror jag fick motta en eller två kindpussar från Sam och minst två från Tobbe, utan att det kändes obehagligt. Manlig kärlek behöver inte betyda homosexuell sådan, utan bara vänskaplig.
Denna kväl bjöds det på mycket manlig, vänskaplig kärlek från ett gäng riktigt sköna vänner! Tack!
Vi var på After tills efter 1 någon gång, kanske 2, svårt att hålla räkningen på småtimmarna...
Utanför After bjöd jag och Max på vår egna lilla version av Justin Timberlakes Sexy Back vilket vi även gjorde påväg från tunnelbanan där vi möttes av några damer som upprepade en annan version vi framförde, den av Mason feat. Princess Superstar, Perfect med catchfrasen ”1, 2, 3, 4 let me hear you scream if you want some more, like aaw, push it push it, watch me work it - I’m perfect!”.
Det vart lite väl högljutt på tunnelbanan kanske, men sådant är bara kul i ett annat så instängt, blygsamt och överdrivet ödmjukt Stockholm där fördomar och skitsnack bara hålls inom det egna leden.
Vi drog vidare till Soft Kök & Bar för att slippa betala inträde men när vi stått och fryst i kön utanför så får vi efter ett tag reda på att klubben stängt för att det är för fullt. Besvikelse.
Men jag träffade ändå Johanna och hennes kompis Angelica, vi kramades och snackade, trevligt.
Sedan kom nästa tanke upp, The Vibe på Berzelii! Men Morgan orkade inte, Tobbe likaså, Sam var tvungen att dra och jag och Max orkade inte betala 100 kr för att gå in dit själva. Det fick bli gamla klassikern Viper Room... vilket inte heller pallades eftersom det ändå återstod en halvtimme av öppettiden. Det fick bli fyllekäk på McDonalds. Underbart. Oslagbart. Onyktert. Gott.
Tack Max för idén!
Sedan blev det hemgång medan Max gick för att möta hans tjej, Lisa. Det blev en ostabil hemgång där jag gång på gång var nära på att somna, både på tunnelbanan och på bussen. Men hem kom jag.
I säng kom jag, vid 4-tiden för att vakna upp 12 timmar senare...
söndag 11 mars 2007
Snart är det lördag igen...
Egentligen började allting under fredagens sena timmar.
En dålig hemmafest i en trång etta vid Globen med alldeles för mycket folk kan inte sluta på något annat sätt än dålig, i någon form.
a fighter fights, or?
Vi går i rask takt förbi Globen och mot dess T-banestation halvt nyktra några av oss medan vissa (Danne bland annat) knappt kunde stå på egna ben, eller benen klarade av koordinationen men inte huvudet. Vi ser att de två (en turk och en mörkhyad) förföljer oss snett bakom sett från vårt håll och vi går snabbare och snabbare. Väl framme vid Globen så kommer de ikapp oss och tar i Grim och börjar ordkonfrontera igen. Det blir alltmer intensivt och många försöker gå emellan. Däribland Wille, Morgan, Danne och jag medan de övriga inte tog några risker utan bara försökte lugna ner de inblandade. Det blir mer och mer tjafs och knuffar delas ut innan det är dags för det stora slagsmålet. Jag försöker bara lugna ner den ena av dem (turken) och säger typ "Tagga ner, han vill er inget illa" varpå turken säger "Vadå tagga ner? Vem är det som ska tagga ner egentligen?" och han knuffar mig hårt in mot dörrarna till T-banestationen.
Jag knuffar tillbaka medan jag backar in mot stationen. Folk försöker lugna ner oss men han blir bara argare och argare och säger något i stil med "Vill du dö eller?" och jag är så adrenalinfylld så jag brister ut i ett "Kom då!" och han tar tag i mig och slungar in mig i spärrarna utan att jag får större skador, men han lyckas ändå mata ett slag mot nacken/huvudet en gång trots att han vevade på ett par gånger. Jag känner hur jag förflyttas från den position jag befann mig i ner han fick ner mig på marken och att någon drar upp mig på benen igen. Morgan hade tydligen fått tag i turkens arm och försökt dra bort honom därifrån medan Danne tagit med mig över spärrarna och ner mot perrongen medan Martin fått en flygtur in i spärrarna med bakhuvudet före varpå han fick en bula och ett litet jack i nacken dagen därpå.
Väl nere på stationen går jag och Danne bara så långt vi kan för att undvika de två idioterna.
Ska också poängteras att mycket alkohol cirkulerade i de inblandades blod vilket är en av orsakerna till beteendet hos vissa. Som sagt så går vi så långt vi kan och de följer efter.
Den mörkhyade försöker prata med oss men vi lyssnar inte. Till slut får han tag i mig och säger något i stil med "Jag försöker snacka med dig. Varför tjafsar du mot min kompis för?" och jag svarar att jag bara ville hjälpa min kompis, Grim, och lugna ner dem. Men de vägrar lyssna och alla hjälptes åt att splittra dem ifrån oss varpå jag och Danne går uppför trapporna och ut igen då Trotte kommer uppspringades och säger att Martin får ta emot smällar av de två.
Danne kutar då ner medan jag och Grim försvinner bort mot Skärmarbrink.
Där delar sig historien men jag fick reda på att Danne gick och snackade med spärrvakterna om att saker och ting kunde hända ikväll och att de skulle vara beredda på att ringa polisen.
Men det vi var mest oroliga för var vart Danne tog vägen. Han kunde inte nås på mobilen eftersom han lämnat den hemma och ingen av våra kompisar var med honom.
Det visade sig att han gått till Gullmarsplan efter att ha försökt förklara för bråkstakarna att han själv varit i samma sits och att ingen ville någon något illa. Men det gick inte.
Han tog då tåget tillbaka mot Söderort efter 30 minuters väntan och mötte upp oss i Skärmarbrink. Oroliga som få och lyckliga som fan ser vi honom på det tåget som ska ta åtminstone mig och Danne hem. Vi säger hejdå till Roberth och Grim. Danne mådde inte alls bra och tömde magen vid Skogskyrkogården där vi snackade av oss och fick vänta ytterligare 25 minuter på nästa tåg. Efter en lång promenad från Hökarängen så var vi äntligen hemma.
Denna kväll bevisade att lojalitet går framför allt. Oavsett om det är våld inkluderat.
Vänner går före intelligens även om det kan skada en själv att gå emellan. Tveka inte.
En dålig hemmafest i en trång etta vid Globen med alldeles för mycket folk kan inte sluta på något annat sätt än dålig, i någon form.
and things began.
Danne mådde inte så värst bra så jag tog med honom ut, satte mig i trappen och tog hand om honom tillsammans med Contreras, Victor, Martin och senare även Morgan som kom ut och berättade att Grim hamnat i trubbel. Medan Danne går uppåt i trappen för att hämta luft så kommer Grim, William och Trotte ut och springer ner för trappen och säger att saker å ting är lugna (vilket dem naturligtvis inte är). Vi kutar också ner när vi ser vilka som ligger bakom tumultet för att inte hamna i ytterligare konfrontationer så att säga.a fighter fights, or?
Jag knuffar tillbaka medan jag backar in mot stationen. Folk försöker lugna ner oss men han blir bara argare och argare och säger något i stil med "Vill du dö eller?" och jag är så adrenalinfylld så jag brister ut i ett "Kom då!" och han tar tag i mig och slungar in mig i spärrarna utan att jag får större skador, men han lyckas ändå mata ett slag mot nacken/huvudet en gång trots att han vevade på ett par gånger. Jag känner hur jag förflyttas från den position jag befann mig i ner han fick ner mig på marken och att någon drar upp mig på benen igen. Morgan hade tydligen fått tag i turkens arm och försökt dra bort honom därifrån medan Danne tagit med mig över spärrarna och ner mot perrongen medan Martin fått en flygtur in i spärrarna med bakhuvudet före varpå han fick en bula och ett litet jack i nacken dagen därpå.
Väl nere på stationen går jag och Danne bara så långt vi kan för att undvika de två idioterna.
Ska också poängteras att mycket alkohol cirkulerade i de inblandades blod vilket är en av orsakerna till beteendet hos vissa. Som sagt så går vi så långt vi kan och de följer efter.
Den mörkhyade försöker prata med oss men vi lyssnar inte. Till slut får han tag i mig och säger något i stil med "Jag försöker snacka med dig. Varför tjafsar du mot min kompis för?" och jag svarar att jag bara ville hjälpa min kompis, Grim, och lugna ner dem. Men de vägrar lyssna och alla hjälptes åt att splittra dem ifrån oss varpå jag och Danne går uppför trapporna och ut igen då Trotte kommer uppspringades och säger att Martin får ta emot smällar av de två.
Danne kutar då ner medan jag och Grim försvinner bort mot Skärmarbrink.
Där delar sig historien men jag fick reda på att Danne gick och snackade med spärrvakterna om att saker och ting kunde hända ikväll och att de skulle vara beredda på att ringa polisen.
storm före lugnet.
Väl i Skärmarbrink kom Roberth och mötte mig och Grim där han lämnade tillbaka min mobil som jag var tvungen att låna ut till Trotte ifall något skulle hända.Men det vi var mest oroliga för var vart Danne tog vägen. Han kunde inte nås på mobilen eftersom han lämnat den hemma och ingen av våra kompisar var med honom.
Det visade sig att han gått till Gullmarsplan efter att ha försökt förklara för bråkstakarna att han själv varit i samma sits och att ingen ville någon något illa. Men det gick inte.
Han tog då tåget tillbaka mot Söderort efter 30 minuters väntan och mötte upp oss i Skärmarbrink. Oroliga som få och lyckliga som fan ser vi honom på det tåget som ska ta åtminstone mig och Danne hem. Vi säger hejdå till Roberth och Grim. Danne mådde inte alls bra och tömde magen vid Skogskyrkogården där vi snackade av oss och fick vänta ytterligare 25 minuter på nästa tåg. Efter en lång promenad från Hökarängen så var vi äntligen hemma.
Denna kväll bevisade att lojalitet går framför allt. Oavsett om det är våld inkluderat.
Vänner går före intelligens även om det kan skada en själv att gå emellan. Tveka inte.
fredag 9 mars 2007
Östras Stolthet - något att vara stolt över.
Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö.
Det ekade i hela gympasalen trots att vi bara körde denna Millwallinspirerade "ramsa" i högst två, tre minuter. Mycket bra drag på den, annars ganska tyst från vårt håll.
Men däremot har hela supporterföreningen gjort ett stort jobb med banderoller och flaggor. "Östras Stolhet" prydde kortsidans läktare samt en Skottlandflagga i den Östrablåa färgen mitt i, mellan Östras och Stolthet (eftersom den inte är helt klar än). Vi tänkte och ville gärna ha med en Gudfadern rip off där Don Corleone istället är representerad som Don Göbel, naturligtvis prydd med vår eminente rektor istället för Marlon Brando. Men han låg i 40-gradig feber och var ej kontaktbar så den får vänta tills vidare. I övrigt hade vi en Japan flagga anno 1945 i Östrafärgerna blått och vitt samt en banderoll med texten "Håna oss, ni står still, vi rör oss" som inte heller dem fick plats på läktaren. Evenemanget för dagen för basket-DM och Östras Royal East Polarbears utklassade Mediagymnasiets balettdansöser till spelare med 54-16. Patetiskt. Kul. Ööööööööö...
Det ekade i hela gympasalen trots att vi bara körde denna Millwallinspirerade "ramsa" i högst två, tre minuter. Mycket bra drag på den, annars ganska tyst från vårt håll.
Men däremot har hela supporterföreningen gjort ett stort jobb med banderoller och flaggor. "Östras Stolhet" prydde kortsidans läktare samt en Skottlandflagga i den Östrablåa färgen mitt i, mellan Östras och Stolthet (eftersom den inte är helt klar än). Vi tänkte och ville gärna ha med en Gudfadern rip off där Don Corleone istället är representerad som Don Göbel, naturligtvis prydd med vår eminente rektor istället för Marlon Brando. Men han låg i 40-gradig feber och var ej kontaktbar så den får vänta tills vidare. I övrigt hade vi en Japan flagga anno 1945 i Östrafärgerna blått och vitt samt en banderoll med texten "Håna oss, ni står still, vi rör oss" som inte heller dem fick plats på läktaren. Evenemanget för dagen för basket-DM och Östras Royal East Polarbears utklassade Mediagymnasiets balettdansöser till spelare med 54-16. Patetiskt. Kul. Ööööööööö...
lördag 3 mars 2007
Three days of reality and back again... or?
Three days of reality...
Många av er anser säkert att skolan kan vara fruktansvärt jobbig med alla läxor och prov som ständigt försätter en i panik och ger vardagen dess återkommande kaos.
Men när ni kommer hem väntar en vardag som oftast är lugn och tillmötesgående samt passar just er utmärkt. Ni kommer hem, gör läxor eller (som de flesta gör, antar jag...) lägger er i soffan för att titta på TV alternativt sätter er framför datorn. Allt detta medan mor eller far (beroende på hemmasituationen) lagar er middag, diskar efter er, städar efter er, bäddar er säng (vilket man vid vår ålder borde klara själv) och tar hand om er. Men som sagt, är man 18 borde man kunna klara sig själv. Skolan känns ändå så långt borta när ni är hemma i vardagens lugn.
Men alla ni som anser att skolan är jobbig eller att träningen går skit varje gång ni entrar planen, eller att alla i hela världen borde dö, eller alla i hela världen är underbara enbart för att pappa köpt en ny mobil till er. Tänk efter. Det må vara verklighet för er, men faktum är att 18 betyder mycket mer än förmåner och att klara sig på egen hand. Livet är inget som serveras på ett silverfat. Man är myndig, man har rätt att arbeta lagligt (det har man långt innan också i och för sig), man är vuxen helt enkelt.
Vuxen betyder arbete. Arbete betyder lön. Lön försörjer man sig på. Skatter ska betalas. And back to work again. And so are the days of our lives...
Fick jobb på en restaurang nyligen. Samma restaurang min mor fick anställning på under 90-talet. Är dock inte heltidsanställd men kallas in när jag behövs. Är timanställd.
Det är ändå en bit på vägen. Jag är inte typen som halkar in på något jobb via ett bortkommet bananskal. Jag kämpar för att nå ett specifikt mål. Nej, jag vill inte fastna i restaurangbranschen. Men jag får lön för mödan och än går jag i gymnasiet. Har chans att nå högre om jag gör bra ifrån mig de sista månaderna i skolan samt på det stundande högskoleprovet. 31 mars is the shit!
Än har jag långt kvar. Livet har knappast börjat även om siffran 18 alltmer börjar likna en widescreen i mitt samvete. Åldern 18 är så innehållsrik, materialet den omfattar skulle kunna bli en roman på flera tusen sidor. Det skulle bli en välsåld bok. Om alla skulle köpa sin egen bok.
Tänk er! Tankar, minnen, ångest, längtan, framtid, förfluten tid, möjligheter, misstag, man kommer in i en ny period i livet och lämnar det förra. Barnet i dig finns kvar men nu är du 18.
18 är litet om man jämför med 65. Vid 65 tar du din pension, om du klarat av livets alla hinder. Du ska passera dina första år som arbetstagare, 30-årskrisen, bröllop, tillökning, 40-årskrisen, löneökningar, lönesänkningar, degradering eller om du har flyt, uppgraderingar. Du ska klara av att arbeta i det tempot din arbetsplats kräver. Eller vad nästa arbetsplats kräver om du sköter dig. Är du inte anpassad för vad arbetslivet har att erbjuda just dig? Grattis, du är nu officiellt samhällets cancersvulst. Jag pratar inte om homosexuella (som en viss Herr Green skulle uttryckt det) utan om hemlösa, arbetslösa knarkare utan motivation, utan liv. Avskum.
Men är man kapabel till att lyfta näven och slå motgångar i ansiktet så kommer man långt.
Väldigt långt.
Så vad får jag göra? Tja, förutom att diska så tar jag hand om leveranser, paketerar varor och sysslar med allmän hjälp i köket. Catering, diskning, leveranser etc. Köksbiträde är en bra term för mitt arbete. Även på detta jobb så uppgraderas man. Om några år blir jag chef... You wish!
Får ju lite pröjs för det åtminstone. Och faktum är att jag trivs. Känner alla, gänget är skönt, inga konflikter och bra stämning. Det är som om familjen Corleone arbetar på samma jobb.
Tre dagar under sportlovet vart det till slut. Tre dagar av verklighet. Vuxen verklighet...
and back again?
Var hemma hos Sam mellan onsdagen och torsdagen i hans flotta villa ute i Huddinge.
Med mig hade jag Morgan, Tobbe, Edvin och så småningom Maxim och hans tjej Lisa.
Vi lirade poker, halvsåg på Blackburn-Arsenal samt plockade succesivt fram alkoholen.
Efter ett tag så tog vi in lite jägershots och ölen flödade under hela kvällen.
Onsdagens höjdpunkt måste ha varit när Maxim plockade fram lustgasen och alla förutom Edvin testade. Jag måste säga att jag är verkligen anti-knark, men eftersom detta är lagligt och inte räknas som knark så testade jag det. Och det var det värt. Ska inte göra gratisreklam eller unna andra yngre att testa. Men känslan är överflödig och går inte att beskriva mer än att du svävar in i en annan dimension bortom ditt medvetande. Det susar i öronen och du känner dig lugn och avslappnad. Efter ett tag blir man även rätt fnittrig. Det märkte man på Tobbe och Sam. Haha.
Lustgas är en 30 minuter lång resa in i en overklig värld, och det är värt varenda inhalering.
När jag skulle gå och lägga mig snurrade huvudet baklänges och de 7 öl, 2 jägershots och de x antal gånger jag inhalerade lustgas gjorde sig väl påminnda. Inte nog med huvudvärken så blev jag attackerad av gangsterfirman Morgan/Tobbe/Edvin som drog av mitt täcke och kastade en fet badboll i huvudet på mig. Men jag fick tillbaka täcket och kunde till slut somna.
Dock drömde jag flera gånger om att de gjorde om bedriften varpå min sömn blev rejält skum.
Dagen därpå badade vi bubbelpool på Sams veranda och det var riktigt, riktigt skönt.
Vill tacka alla som var med onsdag och torsdag hos Sam. Tack för två riktigt härliga dagar!
Med mig hade jag Morgan, Tobbe, Edvin och så småningom Maxim och hans tjej Lisa.
Vi lirade poker, halvsåg på Blackburn-Arsenal samt plockade succesivt fram alkoholen.
Efter ett tag så tog vi in lite jägershots och ölen flödade under hela kvällen.
Onsdagens höjdpunkt måste ha varit när Maxim plockade fram lustgasen och alla förutom Edvin testade. Jag måste säga att jag är verkligen anti-knark, men eftersom detta är lagligt och inte räknas som knark så testade jag det. Och det var det värt. Ska inte göra gratisreklam eller unna andra yngre att testa. Men känslan är överflödig och går inte att beskriva mer än att du svävar in i en annan dimension bortom ditt medvetande. Det susar i öronen och du känner dig lugn och avslappnad. Efter ett tag blir man även rätt fnittrig. Det märkte man på Tobbe och Sam. Haha.
Lustgas är en 30 minuter lång resa in i en overklig värld, och det är värt varenda inhalering.
När jag skulle gå och lägga mig snurrade huvudet baklänges och de 7 öl, 2 jägershots och de x antal gånger jag inhalerade lustgas gjorde sig väl påminnda. Inte nog med huvudvärken så blev jag attackerad av gangsterfirman Morgan/Tobbe/Edvin som drog av mitt täcke och kastade en fet badboll i huvudet på mig. Men jag fick tillbaka täcket och kunde till slut somna.
Dock drömde jag flera gånger om att de gjorde om bedriften varpå min sömn blev rejält skum.
Dagen därpå badade vi bubbelpool på Sams veranda och det var riktigt, riktigt skönt.
Vill tacka alla som var med onsdag och torsdag hos Sam. Tack för två riktigt härliga dagar!
...or?
Senare den torsdagen väntade Billy Talent på Arenan/Fryshuset med Nisse.
Hade höga förväntningar på konserten och var rejält taggad. Min första riktiga rockkonsert och adrenalinet var på topp. Var dock lite orolig över en sak, åldersgränsen som var satt till 13.
Något vi även fick uppleva på plats, det fanns en skön godispåse med mini-emos, rockers, brats, ghettoungar, "misfits", vanliga, äldre och yngre. Vilket i och för sig inte gjorde någonting för de skapade en otrolig stämning när konserten väl satte igång.
Neverstore gick ut som förband och gjorde det förträffligt. Bra tryck, bra låtar och bra sound.
Men höjdpunkten var ändå den drygt en och en halv timme långa konserten med Billy Talent från Toronto, Kanada (lägg det på minnet, det är det värt!).
Frontfiguren är en apa på scenen, en apa som sa ett och annat budskap också. Fred. Kärlek. Omtanke. Mycket moget. Bra sagt för att vara en rockkonsert. Men visst fan är dem hårdrockare ändå. Aldrig hört maken till tryck, aldrig hört maken till bättre liveband, aldrig hört maken till röst, aldrig hört maken till gitarristens röst, aldrig varit med om så mycket moshpits, aldrig varit med om så mycket känslor som cirkulerade samtidigt. Aldrig varit så fascinerad av en artist och jag har aldrig, ALDRIG varit på någon bättre konsert än denna!
Billy Talent är svåra att beskriva. Låter som Green Day och My Chemical Romance samtidigt, fast ändå inte. Sångaren har för speciell röst för det. Det här finns inte, egentligen. Det är så extraordninärt, det är så eget... Det ÄR bara Billy Talent som kan låta såhär. Tacka Gud för det!
Hade jag varit recensent för någon stor tidning hade min förstasidesrubrik sett ut såhär:
"Billy Talent, världsklass". Skojar inte. Billy Talent ÄR inget annat än värdsklass. Live. LIVE dessutom! Var döv tills morgonen därpå. Bryr mig inte. Är gärna döv ett år till efter detta!
Till sist: Hon kontaktade mig äntligen. Hon med stort H! Blev lite intervju över det hela, men vi skickade så mycket sms att hennes kontantkort höll på att ta slut. Hon som sällan ens har pengar på mobilen. Eller ens mobilen på. Anar något. Kanske ringer henne imorgon (lördag).
Till sist 2: Du påstår att du har mognat och vuxit ifrån "oss andra". Idag bevisade du motsatsen. Det finns saker man skämtar om och saker man inte skämtar om. Det finns saker jag kan ta och saker jag inte kan ta, men även saker jag borde ta. När man skämtar om saker jag kan eller borde ta men går till överdrift, då har man gått för långt. Nu vet du.
Hade höga förväntningar på konserten och var rejält taggad. Min första riktiga rockkonsert och adrenalinet var på topp. Var dock lite orolig över en sak, åldersgränsen som var satt till 13.
Något vi även fick uppleva på plats, det fanns en skön godispåse med mini-emos, rockers, brats, ghettoungar, "misfits", vanliga, äldre och yngre. Vilket i och för sig inte gjorde någonting för de skapade en otrolig stämning när konserten väl satte igång.
Neverstore gick ut som förband och gjorde det förträffligt. Bra tryck, bra låtar och bra sound.
Men höjdpunkten var ändå den drygt en och en halv timme långa konserten med Billy Talent från Toronto, Kanada (lägg det på minnet, det är det värt!).
Frontfiguren är en apa på scenen, en apa som sa ett och annat budskap också. Fred. Kärlek. Omtanke. Mycket moget. Bra sagt för att vara en rockkonsert. Men visst fan är dem hårdrockare ändå. Aldrig hört maken till tryck, aldrig hört maken till bättre liveband, aldrig hört maken till röst, aldrig hört maken till gitarristens röst, aldrig varit med om så mycket moshpits, aldrig varit med om så mycket känslor som cirkulerade samtidigt. Aldrig varit så fascinerad av en artist och jag har aldrig, ALDRIG varit på någon bättre konsert än denna!
Billy Talent är svåra att beskriva. Låter som Green Day och My Chemical Romance samtidigt, fast ändå inte. Sångaren har för speciell röst för det. Det här finns inte, egentligen. Det är så extraordninärt, det är så eget... Det ÄR bara Billy Talent som kan låta såhär. Tacka Gud för det!
Hade jag varit recensent för någon stor tidning hade min förstasidesrubrik sett ut såhär:
"Billy Talent, världsklass". Skojar inte. Billy Talent ÄR inget annat än värdsklass. Live. LIVE dessutom! Var döv tills morgonen därpå. Bryr mig inte. Är gärna döv ett år till efter detta!
Till sist: Hon kontaktade mig äntligen. Hon med stort H! Blev lite intervju över det hela, men vi skickade så mycket sms att hennes kontantkort höll på att ta slut. Hon som sällan ens har pengar på mobilen. Eller ens mobilen på. Anar något. Kanske ringer henne imorgon (lördag).
Till sist 2: Du påstår att du har mognat och vuxit ifrån "oss andra". Idag bevisade du motsatsen. Det finns saker man skämtar om och saker man inte skämtar om. Det finns saker jag kan ta och saker jag inte kan ta, men även saker jag borde ta. När man skämtar om saker jag kan eller borde ta men går till överdrift, då har man gått för långt. Nu vet du.
söndag 25 februari 2007
So the weekend ends.
fredag.
Fredag. Vad tänker ni när hör ordet fredag? Kanske tänker ni er lite chips och lite läsk från den närmaste gottegrisaffären i er lokala ort? Någon skön rulle till det med några sköna kompisar hos någon skön lirare, eller hos dig själv. Eller ni kanske tänker er en utekväll någonstans i stan, med förkrök hemma hos någon eller på något förkröksställe för att sedan svassa in på någon av de många nattklubbarna som finns runtom i landet? För min del handlar det om Stockholm, så utbudet är stort även om kvalitén är densamma överallt, mediokert eller toppklass (dock beroende på humör och fyllestatus). Ni kanske bara vill vara hemma på en fredag och ockupera datorn eller TV: n med de otaliga möjligheter som finns att tillgå både Internet/Spel eller serier?
Jag tror då inte att ni tänker er att åka till en kompis som bor i den sista utposten i huvudstaden, Orhem, för att spela fotboll i en källare och sedan basta med en eller flera öl som avkoppling på det. Det var i alla fall vad jag, Danne och Wille mäktade med denna iskalla fredag.
Självklart missade man bussen till Skarpnäck (där bussen hem till Grim, som stod för arrangemanget, går ifrån, dock enbart en gång i timmen...) och fick ta en senare buss än väntat. Naturligtvis missade vi (jag och Danne) även Orhemsbussen så det blev en iskall gång från Skarpnäck över bron till Orhems vägskäl där Wille hade stått och fryst i en halvtimme.
Nåväl, efter ytterligare en halvtimmes gång genom ett folktomt Orhem (som för övrigt består av kolonilotter, skog, en ridskola/stall, ett kollektiv och en stor sjö) så nådde vi till slut vårat mål. Frysta till is värmde vi oss i Grims sköna rum, beläget i en källare men snyggt inrett med egen dörr och spiraltrappa upp till deras riktiga lägenhet.
När vi "vaknat till liv" igen spelade vi ett par rundor fotboll, två mot två med små innebandymål, där styrka, smidighet, finess och flyt gjorde sig väl påminnda bland de deltagande. Det blev alltså mycket vattenpauser då konditionen allt som oftast tröt.
Efter dessa omgångar blev det efterlängtad bastu med iskall öl som Wille köpt med sig, lite skratt och många historier. Överhuvudlag en mycket skön kväll.
Det enda jag, Danne och Wille var oroade över var om vi skulle komma hem eller inte.
Sista bussen hade gått vid 23-tiden och klockan närmade sig 00.
Vi ser en buss vända vid rondellen men det står "Ej i trafik" på den, varpå vi viftar lite med händerna i luften för att få kontakt. Efter lite snyfthistorier och en bedjan att få åka med till Orhems vägskäl (bara rakt fram och sisådär en halvtimmes gång) så låter chauffören oss få åka med. Men chauffören var snällare än vi trodde och han lät oss åka hela vägen hem (jag till Norra Sköndal vilket innebär en tio minuters gångväg hem och Danne och Wille till Hökarängen, hem för Danne, förbindelse till T-bana för Wille). En annorlunda men mycket skön fredag.
Jag tror då inte att ni tänker er att åka till en kompis som bor i den sista utposten i huvudstaden, Orhem, för att spela fotboll i en källare och sedan basta med en eller flera öl som avkoppling på det. Det var i alla fall vad jag, Danne och Wille mäktade med denna iskalla fredag.
Självklart missade man bussen till Skarpnäck (där bussen hem till Grim, som stod för arrangemanget, går ifrån, dock enbart en gång i timmen...) och fick ta en senare buss än väntat. Naturligtvis missade vi (jag och Danne) även Orhemsbussen så det blev en iskall gång från Skarpnäck över bron till Orhems vägskäl där Wille hade stått och fryst i en halvtimme.
Nåväl, efter ytterligare en halvtimmes gång genom ett folktomt Orhem (som för övrigt består av kolonilotter, skog, en ridskola/stall, ett kollektiv och en stor sjö) så nådde vi till slut vårat mål. Frysta till is värmde vi oss i Grims sköna rum, beläget i en källare men snyggt inrett med egen dörr och spiraltrappa upp till deras riktiga lägenhet.
När vi "vaknat till liv" igen spelade vi ett par rundor fotboll, två mot två med små innebandymål, där styrka, smidighet, finess och flyt gjorde sig väl påminnda bland de deltagande. Det blev alltså mycket vattenpauser då konditionen allt som oftast tröt.
Efter dessa omgångar blev det efterlängtad bastu med iskall öl som Wille köpt med sig, lite skratt och många historier. Överhuvudlag en mycket skön kväll.
Det enda jag, Danne och Wille var oroade över var om vi skulle komma hem eller inte.
Sista bussen hade gått vid 23-tiden och klockan närmade sig 00.
Vi ser en buss vända vid rondellen men det står "Ej i trafik" på den, varpå vi viftar lite med händerna i luften för att få kontakt. Efter lite snyfthistorier och en bedjan att få åka med till Orhems vägskäl (bara rakt fram och sisådär en halvtimmes gång) så låter chauffören oss få åka med. Men chauffören var snällare än vi trodde och han lät oss åka hela vägen hem (jag till Norra Sköndal vilket innebär en tio minuters gångväg hem och Danne och Wille till Hökarängen, hem för Danne, förbindelse till T-bana för Wille). En annorlunda men mycket skön fredag.
lördag.
Börjar dagen med att vakna sent, men hinner ändå äta frukost och hinna till samlingen för bortamatch med C-laget mot Lidingö (om än några minuter sen).
Väl i Lidingö spelar vi mycket bra handboll där vi tyvärr tappar lite mot slutet men lyckas behålla kämpaglöden ända in i kaklet. Seger med 25-23 och matchotränade jag går in och gör tre härliga mål. Skönt! Kommer hem och lägger mig i soffan laddad med mackor och öl och Premier League-fotboll av högsta klass. Liverpool-Sheffield United på Anfield Road. Come on you L's!
Och visst gick det bra! Nästan för bra. 4-0 och en tam match faktiskt. Det gick för lätt.
I en annan del av England spelade Charlton mot West Ham, Londonderby och ett kritiskt läge för ett annat lag jag lite smått håller på (mest p.g.a. inspiration från en viss fotbollsfilm...), nämligen West Ham. Båda parter kämpar om en plats i Premier League nästa år och tyvärr var det Charlton som ville mest denna eftermiddag. 4-0 även här. Typiskt!
Men Liverpool vann och det var det viktigaste.
Senare på kvällen firade jag och nio andra den elfte personen som även var huvudperson då hon fyllde 19 år den 22/2-07, grattis Caroline!
Bord var bokat på Friday's, Kungsträdgården men det var matos i hela restaurangen så vi ringde Bamboo Palace på Kungsgatan dit vi sedan förflyttade oss.
Alla var ense om att beställa buffé och det åts och åts och åts.
Det var allt från gott kött (Yakiniku, stekt kött på japanska), nudlar, friterade räkor, kycklingar, grönsaker till starka buljonger etc etc. Det var knappt så man fick plats med efterrätten i form av friterade bananer och glass. Men det gick till slut. En mycket lyckad afon på Bamboo Palace.
Sedan bar det av till Nivå 22 på Kungsholmen där Caroline skulle köpa sin lakritsshot som hon tjatat om hela veckan. Men det var packat med folk så vi grabbar (jag, Morgan och Phille) gick istället en bit bort till före detta Lion Bar numera Grabbarnas (manligt val där tycker jag).
Grabbarnas för övrigt ett snyggt inrett ställe med mycket fina flickor på plats för kvällen.
Även priset var resonabelt, en cider under Happy Hour kostade endast 30 kr.
Tyvärr var det lite trångt och inga platser att sitta på, men överhuvudlag ett bra val av förkrök.
Sista anhalt av förkröksställe skulle bli Star Bar lite längre bort på Kungsholmen, men det var knappt så vi hann komma in, hälsa på några jag kände och ta av oss ytterkläderna innan det var dags att gå igen. Tjejerna vill nämligen inte betala garderobsavgift.
Så vi tog bussen mot Östermalm och Klubb Mera som var huvudmålet för kvällen och där vi även stod uppskrivna sedan tidigare. Tjejerna ville dock gå hem så vi fick säga adjö till dem redan på bussen. På Klubb Mera var merparten killar... say no more...
Tills klockan blev runt 00 någonting. Under tiden fyllde vi på magsäcken med öl och cider (vart nog en två, tre öl och två cider för mig denna kväll) i hopp om bättre tider.
Vid 00, 01-snåret så kommer en hurtig, trevlig och rätt söt tjej från Nynäshamn och sätter sig vid vårt bord trots att hennes tjejer sätter sig vid bordet brevid.
Vi pratar länge om musik, jobb, alkohol, alkoholens förhållande till idrott med mera, med mera.
Det visar sig att hon heter Therese, är 21 och tycker jag passar bättre som snaggad än långhårig (hon fick se mitt leg där jag är representerad som långhårig). Trevlig pratstund.
Ledde till att vi skakade våra lurviga till slut och jag måste säga att i början var jag väldigt på och sugen på att dansa. Men med tiden blev det sämre och sämre. Kanske för att majoriteten av folket var killar, att musiken var dålig och att det knappt var något drag.
Sedan det faktum att jag var så otroligt trött. Men kvällen slutade ändå lyckligt på ett sätt, nämligen det faktum att jag strulade med Therese en stund. Mys.
Hemfärden blev groteskt jobbig. Kommer ner till Stadion vid 02 20-snåret, ser att nästa tåg mot stan går om 24 minuter... 24 hemska minuter och jag sitter själv på perrongen med en mobil utan batterier så jag är utan musik... Ägnade tiden åt att sitta med min mobil och räkna från 1 till 1150 (tror jag stannade där) på knapparna... Konsten att dra ut på tiden när man har tråkigt.
Det funkade faktiskt... vände inte ens en blick åt klockan och plötsligt stod ju tåget där.
Tajmade sedan nästa tåg och till och med bussen hem. Hemma. Trött.
Väl i Lidingö spelar vi mycket bra handboll där vi tyvärr tappar lite mot slutet men lyckas behålla kämpaglöden ända in i kaklet. Seger med 25-23 och matchotränade jag går in och gör tre härliga mål. Skönt! Kommer hem och lägger mig i soffan laddad med mackor och öl och Premier League-fotboll av högsta klass. Liverpool-Sheffield United på Anfield Road. Come on you L's!
Och visst gick det bra! Nästan för bra. 4-0 och en tam match faktiskt. Det gick för lätt.
I en annan del av England spelade Charlton mot West Ham, Londonderby och ett kritiskt läge för ett annat lag jag lite smått håller på (mest p.g.a. inspiration från en viss fotbollsfilm...), nämligen West Ham. Båda parter kämpar om en plats i Premier League nästa år och tyvärr var det Charlton som ville mest denna eftermiddag. 4-0 även här. Typiskt!
Men Liverpool vann och det var det viktigaste.
Senare på kvällen firade jag och nio andra den elfte personen som även var huvudperson då hon fyllde 19 år den 22/2-07, grattis Caroline!
Bord var bokat på Friday's, Kungsträdgården men det var matos i hela restaurangen så vi ringde Bamboo Palace på Kungsgatan dit vi sedan förflyttade oss.
Alla var ense om att beställa buffé och det åts och åts och åts.
Det var allt från gott kött (Yakiniku, stekt kött på japanska), nudlar, friterade räkor, kycklingar, grönsaker till starka buljonger etc etc. Det var knappt så man fick plats med efterrätten i form av friterade bananer och glass. Men det gick till slut. En mycket lyckad afon på Bamboo Palace.
Sedan bar det av till Nivå 22 på Kungsholmen där Caroline skulle köpa sin lakritsshot som hon tjatat om hela veckan. Men det var packat med folk så vi grabbar (jag, Morgan och Phille) gick istället en bit bort till före detta Lion Bar numera Grabbarnas (manligt val där tycker jag).
Grabbarnas för övrigt ett snyggt inrett ställe med mycket fina flickor på plats för kvällen.
Även priset var resonabelt, en cider under Happy Hour kostade endast 30 kr.
Tyvärr var det lite trångt och inga platser att sitta på, men överhuvudlag ett bra val av förkrök.
Sista anhalt av förkröksställe skulle bli Star Bar lite längre bort på Kungsholmen, men det var knappt så vi hann komma in, hälsa på några jag kände och ta av oss ytterkläderna innan det var dags att gå igen. Tjejerna vill nämligen inte betala garderobsavgift.
Så vi tog bussen mot Östermalm och Klubb Mera som var huvudmålet för kvällen och där vi även stod uppskrivna sedan tidigare. Tjejerna ville dock gå hem så vi fick säga adjö till dem redan på bussen. På Klubb Mera var merparten killar... say no more...
Tills klockan blev runt 00 någonting. Under tiden fyllde vi på magsäcken med öl och cider (vart nog en två, tre öl och två cider för mig denna kväll) i hopp om bättre tider.
Vid 00, 01-snåret så kommer en hurtig, trevlig och rätt söt tjej från Nynäshamn och sätter sig vid vårt bord trots att hennes tjejer sätter sig vid bordet brevid.
Vi pratar länge om musik, jobb, alkohol, alkoholens förhållande till idrott med mera, med mera.
Det visar sig att hon heter Therese, är 21 och tycker jag passar bättre som snaggad än långhårig (hon fick se mitt leg där jag är representerad som långhårig). Trevlig pratstund.
Ledde till att vi skakade våra lurviga till slut och jag måste säga att i början var jag väldigt på och sugen på att dansa. Men med tiden blev det sämre och sämre. Kanske för att majoriteten av folket var killar, att musiken var dålig och att det knappt var något drag.
Sedan det faktum att jag var så otroligt trött. Men kvällen slutade ändå lyckligt på ett sätt, nämligen det faktum att jag strulade med Therese en stund. Mys.
Hemfärden blev groteskt jobbig. Kommer ner till Stadion vid 02 20-snåret, ser att nästa tåg mot stan går om 24 minuter... 24 hemska minuter och jag sitter själv på perrongen med en mobil utan batterier så jag är utan musik... Ägnade tiden åt att sitta med min mobil och räkna från 1 till 1150 (tror jag stannade där) på knapparna... Konsten att dra ut på tiden när man har tråkigt.
Det funkade faktiskt... vände inte ens en blick åt klockan och plötsligt stod ju tåget där.
Tajmade sedan nästa tåg och till och med bussen hem. Hemma. Trött.
söndag.
Så nalkades helgens sista dag, söndag, en dag där jag vaknar vid 12 och morsan vill att jag ska titta på ett reseprogram om Sitges, en fin liten turistort vi var till 1998 med familjen.
Åkte sedan till Farsta Centrum där vi inhandlade en ny Hammarby matchtröja (årgång 2005) på rea, ett par snygga herrskor på Scorett (bruna, tror att det är krokodilskinn eller ormskinn) på rea (man gör bra fynd på rea faktiskt!) samt träffade morsans kompis.
På eftermiddagen hände inte mycket, min syster kom tillbaka från Sigtuna och är här tills imorgon (åker tillbaka till Visby där hon bor). Vi hann spela Mastermind och titta lite på Ray på Canal +. Men nu nalkas John Blund. Och imorgon börjar jag mitt skift som köksbiträde. *Gulp!* Ciao!
Åkte sedan till Farsta Centrum där vi inhandlade en ny Hammarby matchtröja (årgång 2005) på rea, ett par snygga herrskor på Scorett (bruna, tror att det är krokodilskinn eller ormskinn) på rea (man gör bra fynd på rea faktiskt!) samt träffade morsans kompis.
På eftermiddagen hände inte mycket, min syster kom tillbaka från Sigtuna och är här tills imorgon (åker tillbaka till Visby där hon bor). Vi hann spela Mastermind och titta lite på Ray på Canal +. Men nu nalkas John Blund. Och imorgon börjar jag mitt skift som köksbiträde. *Gulp!* Ciao!
måndag 19 februari 2007
Förortspoesi: Bald and beautiful.
baldness.
Så har man gått och blivit kal om hjässan. Impuls. Det blåser som fan faktiskt, hela tiden.
Det roligaste är att det väcker så mycket åsikter, rätt/fel, snyggt/fult, blickar som säger det mesta/blickar som inte ens fästs vid min flint utan någon helt annanstans.
Som flintis får man även motstå några kommentarer.
"Du ser feminin ut, det dröjer nog inte länge förrän du gör Hitlerhälsning"... "Du ser som Gandhi, eller en sådan där thailändsk buddhistmunk"... "Du ser faktiskt cool ut"... "Ta på dej mössan igen förfan!"... och så vidare.
Ni fattar vinken. När någon gjort något extraordniärt, då drar den personen till sig uppmärksamhet, vare sig man vill det eller inte. Sedan kan var och en välja själv vad man betecknar som extraordinärt. Detta var väl ett sådant tilltag.
Men jag börjar sakna mitt gamla hår. Lugnt, växer ju ut snart igen. Impuls som sagt.
Tillfällighet? Ja. Värt att göra? Absolut. Tål att upprepas? Nej. Nu får det vara.
Nästa anhalt på extrema tilltag lär väl bli någon tatuering. Lär inte få lika milda åsikter om den eller de beroende på hur extraordinär jag känner mig just då.
Och sedan det här med känslor. Jag orkar inte vara en emotionell skitunge som sumpar alla bra chanser man får när man för en gångs skull träffar en tiopoängare som faktiskt tog kontakt med mig först! Jag är så smart. Verkligen. Charmör? Romantiker? Njae, jag vet faktiskt inte.
Ett tag var jag inne på att jag behöver counselling, kände mig som en stalker... fast jag är bara 18 och emonionellt rubbad, kan vara det. Fan! Fan, fan, fan! Verkligen!
Har gått några dagar sedan dess. Lämnat henne bakom mig, behövde tänka.
Så *poff* poppar hon upp i huvudet igen. Ska släppa det. Ett tag i alla fall. Nu är man ju flintis. Vågar inte träffa henne såhär i alla fall. Inte ens som kompis...
Life is for the BALD and beautiful.
Det roligaste är att det väcker så mycket åsikter, rätt/fel, snyggt/fult, blickar som säger det mesta/blickar som inte ens fästs vid min flint utan någon helt annanstans.
Som flintis får man även motstå några kommentarer.
"Du ser feminin ut, det dröjer nog inte länge förrän du gör Hitlerhälsning"... "Du ser som Gandhi, eller en sådan där thailändsk buddhistmunk"... "Du ser faktiskt cool ut"... "Ta på dej mössan igen förfan!"... och så vidare.
Ni fattar vinken. När någon gjort något extraordniärt, då drar den personen till sig uppmärksamhet, vare sig man vill det eller inte. Sedan kan var och en välja själv vad man betecknar som extraordinärt. Detta var väl ett sådant tilltag.
Men jag börjar sakna mitt gamla hår. Lugnt, växer ju ut snart igen. Impuls som sagt.
Tillfällighet? Ja. Värt att göra? Absolut. Tål att upprepas? Nej. Nu får det vara.
Nästa anhalt på extrema tilltag lär väl bli någon tatuering. Lär inte få lika milda åsikter om den eller de beroende på hur extraordinär jag känner mig just då.
Och sedan det här med känslor. Jag orkar inte vara en emotionell skitunge som sumpar alla bra chanser man får när man för en gångs skull träffar en tiopoängare som faktiskt tog kontakt med mig först! Jag är så smart. Verkligen. Charmör? Romantiker? Njae, jag vet faktiskt inte.
Ett tag var jag inne på att jag behöver counselling, kände mig som en stalker... fast jag är bara 18 och emonionellt rubbad, kan vara det. Fan! Fan, fan, fan! Verkligen!
Har gått några dagar sedan dess. Lämnat henne bakom mig, behövde tänka.
Så *poff* poppar hon upp i huvudet igen. Ska släppa det. Ett tag i alla fall. Nu är man ju flintis. Vågar inte träffa henne såhär i alla fall. Inte ens som kompis...
Life is for the BALD and beautiful.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
